Vittnet i Fönstret

Vittnet i Fönstret
The Bedroom Window
1987
Bolag: Vestron Video

  Det här var en ganska typisk film som kunde rekommenderas av personalen i videobutikerna när det begav sig. Känns nästan konstigt att se omslaget utan en rekommenderas-lapp i nån pastellfärg. Själv hyrde jag den aldrig för jag var lite orolig att det skulle vara en erotisk thriller, tror jag. Kändes ju lite jobbigt att komma dragandes med någon sådant till videokvällen.
  Så värst erotisk är den inte, visar det sig, förutom några standardiserade thriller-bröst så klart.
  Jag skrev häromdagen det här om thrillers som marknadsförs som Hitchcock-inspirerade. Detta är nog faktiskt ett undantag från den spaningen. Vittnet i Fönstret känns snarare som en remake av en gammal Hitchcock, vilket jag tycker får ses som positivt ändå.
  Terry har en affär med sin chefs fru och vid en av deras träffar så blir hon vittne till ett överfall utanför hans fönster. För att inte avslöja affären anmäler Terry sig som vittne trots att han inte sett något. Där är själva grundhistorien, men resan är lång med många svängar och vändningar. Det är nog min bästa form av thriller, tror jag. Där man inte riktigt vet hur det ligger till.
  Samtidigt så detta ingen svårtittad eller komplicerad film. Genrens klyschor staplas på varandra. Jakt i parkeringshus, episk mordscen i balettmiljö, blickar i rättegångssalen. Allt har man sett förut. Inte sällan hos just Hitchcock. Ändå så har jag svårt att slita mig från den, och filmens knappa två timmar i spellängd känns betydligt kortare.
  Jag kan sakna den här typen av filmer. Tänker att det är en rätt omodern thrillerform, men så slår det mig att jag nog inte sett någon modern thriller. Ingen direkt högprioriterad genre när jag ska ta igen lite missad nutida film.
  Skådespelarna är överlag bra. Elisabeth McGovern känns som en modern indiefilmsbabe i rollen som det överlevande offret, och kul att se Brad Greenquist i en annan roll än som den spökande joggaren från Jurtjyrkogården.
  Steve Guttenberg spelar Terry i ett förmodat försök att ta sig ur typecastträsket som pojkrufsig charmör efter Polisskolan-filmerna. Vet inte om han riktigt tar sig ur den karaktären här, men det är i alla fall ett bra val av film att försöka med.