Blomblad För Vinden

Blomblad För Vinden
Flowers in the Attic
1987
Bolag: TransWorld

  Ytterligare en film som föll lite mellan stolarna när det begav sig. När den kom så tyckte jag den verkade för läskig, och sedan när man väl vaggats in i videovåldet värld så verkade den för mesig. Med facit i hand hade jag ganska rätt.
  Baserat på en roman av Virginia Andrews kan man ju låta sig ana att det inte handlar om någon Video Nasty direkt, men det är faktiskt så pass våldsfritt att man ryggar tillbaka lite när en av huvudrollsinnehavarna skär sig lite i armen.
  Handlingen då. En präktig kvartett sammansvetsande unga syskon tvingas lämna sitt uppstyrda liv när pappan dör och mamman inte har råd att bo kvar i familjens hus. Istället beger de sig till mammans föräldrahem på en stor viktoriansk herrgård, där morfar ligger för döden. Problemet är att hon sedan länge har brutit med sin familj då hon gift sig med fel man en gång i tiden.
  Nu ska hon försöka vinna tillbaka pappans hjärta för att få en plats i testamentet, samtidigt som pappan inte ska få veta att barnen existerar. Barnaskaran får leva inlåsta på vinden tills dess att pappan har gått bort.
  Sedan pågår något slags kammarspel där man vet väldigt lite av vad som händer utanför barnens rum. Den biten känns väl inte gastkramande spännande direkt, men ger en viss stämning. Problemet är den tvfilmsmässiga inramningen. Ett Hallmarkskt skimmer vilar över såväl skådespelare som filmproduktion, och det ligger ganska mycket till last tyvärr. Drömmer om att se den här filmen med lite småsunkiga skådisar på 16 mm film från 1980. Sån är jag.
  Det hinner bli lite tradigt också. Det kan man inte bara lasta produktionen för, mer en fråga om segt händelseförlopp. Men det tar sig. Sista kvarten, när hela historien nystas upp, är högklassig mysrysare. Om än med Disney-glasögon.