Människojägaren

Människojägaren
The Hunter
1980
Bolag: Esselte Video

  Utmanar mig själv genom att trycka in en film som verkar jättetråkig i spelaren. Ofta har jag rätt klart för mig vad jag känner för när jag ska se gammal film. Det har en tendens att bli samma fem typer av filmer. Det har också en tendens att aldrig bli filmer som uppfattas grabbiga eller kultiga. Skulle aldrig i mitt liv se Blues Brothers till exempel.
  Ändå kan jag vara sugen på känslan av 1980 ibland. Det där dimmiga gränslandet mellan 70- och 80-tal där filmer både kunde vara 80-taligt glammiga och innehålla sladdande amerikanare i San Fransisco.
  Jag inbillade mig att den här filmen skulle vara just en sådan film, men jag hade fel. Sällan har väl en film inspelad på 80-talet varit så till bredden laddat med allt var 70-talet innebär. Småstadsrealismen från Martin Scorsese blandat med discofunkiga polisjakter på hustak a la Don Siegel. Men på något vis slinker det ner rätt lätt.
  Steve McQueen spelar i sin sista film Ralph Thorson, en prisjägare som har överlevt sig själv. Hans fru väntar barn och vill att han ska skaffa ett vanligt jobb, but a man's gotta do...jadda jadda. Den biten blir man ju trött på i första bildrutan, men annars gillar jag rätt mycket med den här filmen. Mellan skurkjakterna har den en vardagsvärme som gör att man i alla fall inte suckar så mycket som jag förväntat mig.
  Sedan är jag ju svag för 70-talet som actionårtionde alltså. Biljakter i nybyggda parkeringshus, skottlossningar i panik på fullsatta tunnelbanevagnar. Allt shot on location utan specialeffekter. Rätt mäktigt ändå.