Fatal Beauty

Fatal Beauty
Fatal Beauty
1987
Bolag: Esselte Video

  "Los Angeles mest ouppfostrade snut"
  Inget kan låta tråkigare i mina öron. Frågan är: kan 1987 kompensera för detta?
  Vi kan väl börja med Whoopi Goldberg. Jag har inte sett överdrivet mycket av hennes filmer, de kändes ju hopplöst nedprioriterade i kompisgänget när Eddie Murphy stod bredvid på videohyllan. För några år sedan bestämde jag mig för att testa en av titlarna jag minns från då, En Tjej i Stöten, och blev besviken. Hur gärna man än ville att Whoopi skulle triumfera Eddie så var det verkligen ingen rolig film.
  Med dessa ingångsvärden gör jag ytterligare ett försök ikväll. "Fatal Beauty". Actionkomedi, thrillerkomedi. Minns soundtracket bättre från skivhyllorna än filmen från videobutiken.
  Som sagt, en uppkäftig snut som på sitt eget sätt ska sätta dit stans knarkboss. Finns inget som tilltalar mig i detta. Däremot finns det andra faktorer som gör. Här finns ett 80-tal i högblomning (1987 är verkligen det mest ultimata 80-talsåret!), ett Harold Faltermeyer-soundtrack och en potentiell kitschfaktor om man går strikt efter omslaget.
  Och vet ni, jag tycker den här överträffar (de lågt ställda) förväntningarna!
  Lite kort om handlingen. Whoopi spelar Rita Rizzoli, en utanför-boxen-snut som är lite fräck i mun, gärna jobbar i förklädnad och drar runt i L.A med en rosa Mustang cabriolet. En blandning mellan Axel Foley och Fletch om man ska hårdra det lite.
  En fulblandad drog som går under namnet Fatal Beauty sprider sig bland framför allt partyknarkare i stan och Rizzoli är på jakt efter vilka som sprider den. Och då framför allt en jakt på en hänsynslös mördarduo varav den ena är albino och den andra har en tjusig fruktkorgsfrisyr av Roland Orzabal-modell.
  Inte många överraskningar här. Det är extremt 80-taliga actionscener i turkosa köpcentra, det är "spår som leder upp i maktens korridorer", det är skottlossningar i brandtrappor, det är bilåkning till den här typen av soundtrack. Och sedan tycker jag faktiskt att Whoopi är betydligt roligare här. Det är på nåt vis lite uppfriskande med grabbig snutjargong när den kommer från en kvinna.
  Men visst, handlingen är ju dussintrött, men jag tycker än att 1987 kliver fram och säger sitt här. Klart sevärt om man vill vältra sig i 100 minuters over-the-top 80-tal.