Tills Döden Skiljer Oss Åt

Tills Döden Skiljer Oss Åt
Deceived
1991
Bolag: Touchstone

  Att se en lurig thriller från 1991. Det är som att få sova i sin egen säng efter en månad på tältsäng. Lukten av en tidig 90-talshöst och den hoppfulla känslan av en dramatisk thriller med många vändningar.
  Jorå, vi börjar bocka av direkt. Det är New York. Det är höst. Blir vinter också. 
  Goldie Hawn spelar Adrienne, en konservator i New York som faller för den charmiga museiintendenten Jack Saunders (John Heard), de blir ett par och bildar familj. En natt dödas en medarbetare på muséet och värdefulla smycken försvinner. Adrienne märker att Jack ljuger om saker i vardagen och börjar misstänka att han har något med saken att göra.
  Då omkommer plötsligt Jack själv i en bilolycka. När sedan Adrienne ska ärva honom så uppdagas det att Jack Saunders i själva verket dog för 15 år sedan, och mannen hon varit ihop med måste varit någon annan.
  Adrienne börjar sin jakt på hur allt hänger ihop.
  Ja, en riktigt klassisk pusselthriller. Kryddad med en god portion av vem-kan-man-lita-på, vilket gör själva ramen i det närmaste perfekt i mina ögon. Det är väl inte fullt så spännande som omslaget vill göra gällande (snack om gastkramande spänning och så visade) men vilka thrillers är det, egentligen?
  Istället får vi 105 minuters regelrätt thrillermys med så gott som alla genrens hörnstenar avbockade. Det rotas i lådor, det smygs utanför fönster, det vrids och vänds i historien och jag tittar aldrig på klockan.'
  Här finns även likheter med 90-talsthrillerns grundpelare "The Stepfather" (1987) framför allt i biten som handlar om bytande av identiteter. Och allt som påminner om stämningen i den filmen är positivt.
  Även om jag nog aldrig kommer se om den här filmen, och förmodligen har glömt största delen av den ganska snart så är den här och nu ljuvligt thrillermys.