Zingo

Zingo
Zingo
1998
Bolag: Egmont

  Sist i denna Sverigevecka en lite nyare film än vad jag brukar se och framför allt skriva om här. Men nu har det ändå gått 25 år utan att jag sett den här filmen som jag fått höra då och då att jag borde se. "Skruvad svensk komedi" ändå. Jag har nog aldrig blivit positivt överraskad.
  Men så händer det.
  Björn Kjellman spelar Filip "Zingo" Singstedt, en loser och dagdrivare som dessutom dragit på sig stora skulder genom att sälja knark för fel personer. Plötsligt en dag får han en uppenbarelse att han ska sluta med allt skit och bli helt normal. Han träffar då på en ung man (Per Morberg) som drömmer om att bli hyllad filmregissör men som försörjer sig på att göra porrfilm.
  Zingo får då en idé att axla rollen som filmproducent och låta spela in den unge mannens mästerverk. Han övertalar sina bångstyriga vänner att vara med i filmen och råkar på en gammal Bergman-skådis på gatan (Thomas Hellberg) som även han hoppar på projektet i hopp om att få liv i slumrande karriär.
  Kameror har man lånat av porrfilmsbolaget, i löfte om att leverera en porrfilm, så Zingo måste nu få ihop både ett Guldbagge-drama och en porrfilm för att alla ska bli nöjda.
  Det går naturligtvis fel allting, men det är inte det som är det roliga här. Det roliga är själva stämningen. Thomas Hellberg har en otrolig tajming som den välvillige föredettingen, och är rolig långt över förväntningar. Men hela filmen skruvad på precis rätt sätt (enligt min smakskala).
  Det enda som skaver lite är att man verkligen känner att de försökt göra en kultfilm.