tisdag 30 oktober 2012

Iron Eagle

Iron Eagle
Iron Eagle
1986
Bolag: Video Trade

  När jag gick i sjuan var jag med i en frågesport om film som några gymnasister av någon anledning höll i på vår fritidsgård. Eftersom jag alltid haft ett bra minne för löjliga detaljer inom musik och film så vann jag uttagningen och gick vidare till en final med vinnaren från alla Halmstads fritidsgårdar. Jag hade visserligen lusläst Leonard Maltin's Film Guide och klarade de flesta frågorna i finalen, men på en av de svåraste frågorna skulle man nämna tre filmer av Sydney Pollack. Inte lätt för en 13-årig videohyrare, men en titel fick jag ner på listan i alla fall: Iron Eagle. När jag levererade mitt svar började en tjej i filmklubben fnissa och de andra följde efter.
  Iron Eagle är nämligen regisserad av Sidney J. Furie som har en inte fullt lika kreddig filmografi som Sydney Pollack. Han gjorde mest actionfilm i FBI-miljö och typ Stålmannen 4. Någonstans där blev det klart att jag aldrig skulle se Iron Eagle. Idag har jag brutit mitt löfte.
  Doug är en tonåring uppvuxen kring hangarerna där hans pappa är överste i flygvapnet. En dag får han beskedet att pappa skjutits ner i ett odefinierat arabland och naturligtvis väcks då tanken av unga Doug att lära sig flyga stridsplan och åka och hämta pappa. Vid sin sida och till sin hjälp har han Chappy, en avlagd officer som gärna hjälper honom att stjäla ett plan och dra till mellanöstern.
  Utan att påstå att filmen hävdar sig speciellt bra i någon genre så vill jag ändå säga att den på många sätt är den ultimata 80-talsfilmen. Här finns korn av ungdomsfilm, flygfilm (så klart), ett pulsande powersoundtrack, farliga främlingar och givetvis en story fantasifull nog att kvala in i den Spielbergska pojkrumsdrömmen.
  Merparten av budget verkar ha spenderats på flygscenerna. Snedfördelningen får effekten att Dougs stackars pappa får sitta fängslad i ett arabiskt fängelse som verkar vara gjort av papp. Men det kan det få vara värt. Flygscenerna är faktiskt snygga och för en gångs skull så sitter jag som en otålig tonåring i soffan och ropar att de ska sluta snacka och börja flyga. Ändamålet kan kvitta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar