Striking Back

Striking Back
The New Kids
1985
Bolag: VideoTrade

  Ooo vilken 80-talsfilm. Känslan kommer direkt i öppningsscenen. Joggning till motivational rock.
  Loren och Abby är två syskon i tonåren som blir föräldralösa efter att ha växt upp på en marinbas där pappan var överste. Nu ska de istället bo hos farbrorn Charlie i nån liten håla i Florida. Charlie är en godhjärtad men naiv liten man som ägnar sitt liv åt att försöka starta upp ett övergivet tivoli.
I skolan får de präktiga syskonen problem med stadens ligistgäng, ett gäng hjärndöda hillbillies som skjuter på flaskor och torterar djur på fritiden. När gängets övergrepp blir råare och råare så bestämmer sig Loren och Abby till slut för att hämnas.
  Ni hör, det är allt på samma gång. Highschool, hämndvåld och AOR till träningsscener. Som en avsmakningsmeny från en videobutik 1985. Det som är lite fint är att det är just små munsbitar man får av allt. Filmen är våldsam utan att vara explicit (om nu inte Gunnel Arrbäck varit och roffat åt sig godbitarna) och grym utan att vara Abel Ferrara-sleazig.
  Ligistgänget är castat efter konstens alla regler. John Philbin gjorde väl i stort sett bara den här typen av roller i sin ungdom. Kanske fortfarande, har inte följt honom (eller någon annan skådis) de senaste 10-15 åren. James Spader spelar gängledaren Dutra, en liten försmak av hans paradroll i Pretty in Pink ett par år senare. Och nej, han såg inte ut som 16 när han var 24 heller.
  Man bara sitter och myser. Filmen funkar så bra. Man blir uppriktigt förbannad på idioterna och man tycker så synd om söta Lori Loughlin som får stå ut med all skit. Tur att hon har gullige nörden Mark (Eric Stoltz) vid sin sida.
  Inte ofta jag önskar att upplösningsscener ska vara längre än de är, men själva slutscenerna på det nattstängda tivolit hade gärna fått pågå tio minuter till. Det kanske de gör i originalversionen, förresten.