En Tjej i Stöten

En Tjej i Stöten
Burglar
1987
Bolag: Warner Home Video

  Thrillerkomedi. Bara ordet gör att Harold Faltermeyers syntar dunkar igång i bakhuvudet. Här ramlade jag över ett riktigt praktexempel på genren dessutom. En film jag alltid vetat existerar men aldrig sett. Jag har överlag sett rätt lite Whoopi Goldberg.
  Här spelar hon en bokhandlare med förflutet som inbrottstjuv. Då och då tar hon fortfarande lite såna uppdrag när de efterfrågas. Som när hennes tandläkare ber henne ta tillbaka smycken som hennes man snott åt sig vid skilsmässan. Väl hos ex-maken får hon gömma sig i en garberob när han kommer hem och hör hur han blir mördad. Hon inser att hon lämnat spår i lägenheten så nu gäller att det att hitta mördaren innan polisen hittar henne.
  Jepp, detta är precis vad ni tror. Snokande i flashiga 80-talslägenheter, förväxlade väskor (denna hörnsten i thrillerkomedin), klantiga poliser i brandtrappor, lättsamma biljakter i San Fransisco-backarna. Och ja, Faltermeyer-syntarna är med, fast komponerade av hans kopiator Sylvester Levay (som ju även gjorde samma jobb för Hot Shots). Rätt nostalgimysigt, men roligt? Verkligen inte.
  Där en film som Fletch lutar sig mot ett välskrivet och roligt manus står allt och faller med Whoopi Goldberg här, lite på samma sätt som Snuten i Hollywood är totalt beroende av Eddie Murphys skratt. Inte en rolig replik har hon fått till skänks av manusgänget. Hennes härlighet är filmens enda tillgång och den börjar sina redan efter några minuter.
  Men visst är det lite härligt med den här oförfalskade 80-talsstämningen, det är svårt att förneka.
  Något som fascinerar mig en aning är när rätt slätstrukna actionkomedier är 'based on a novel'. Vem är det som läser actionkomedi i bokform? Är det nån slags manlig motsvarighet till Harlequin-böcker? Skulle av ren nyfikenhet vilja läsa en.