Dödens Rum

Dödens Rum
Mortuary
1983
Bolag: Sonet

  Vissa filmer känns extra svåra, nästan omöjliga, att skriva något om. Har med slätstrukenhet att göra. När det inte ens finns något att raljera över.
  Christie (Mary Beth McDonough) är övertygad om att hennes pappas plötsliga död var mord och inte en olycka. I jakten på sanningen märker hon att mamman i smyg träffar stadens begravningsentreprenör Mr Andrews (Christopher George) vars mystiske son Paul (Bill Paxton) ständigt uppvaktar henne i skolan.
  Samtidigt är det någon i cape och Screammask (ok, lite före sin tid på en punkt i alla fall) som stryker omkring hennes hus om nätterna.
  Detta känns ungefär som en b-serie på Netflix som ska utspela sig på 80-talet och lägger allt sitt krut på att just utspela sig på 80-talet och nöjer sig med att resten är tv-deckare modell 1a.
  Kanske hade man kunnat rädda filmen lite om det funnits någon twist mot slutet, kanske nån liten finess i vem det är som är mördaren, men nä, det är precis den man tror det är. Eller snarare den man inte tror det är för att det vore för enkelt. Det är den mystiske sonen. Han är skogstokig. Sorry för spoiler men ni borde tacka mig för att jag såg den här filmen och tog en kula för läsarna.