Revenge

Revenge
Revenge
1990
Bolag: Egmont

  En rätt härlig grej är att se en film utan att ha någon som helst aning om vad den handlar om. Ungefär som när man ramlar över en film på tablå-tv och fortsätter titta. Inte för att jag brukar läsa på om filmer jag ska se direkt, men oftast så kastar man väl ett öga på omslagets baksida eller IMDB innan man bestämmer sig.
  Men icke här. Jag bara såg den i hyllan och tänkte ja, just det den där jag har nog aldrig sett. En rätt bra film att se utan förväntningar, ville jag komma till. När jag läser baksidestexten inser jag att filmens första timme hade varit helt överflödig att ens se.
  Kevin Costner spelar Cochran, en fd stridspilot som efter sin pensionering åker till Mexico för att besöka sin vän Tibey (Anthony Quinn), en framgångsrik affärsman i maffiafalangen. Där blir han förälskad i Tibeys unga fru Mireya (Madeleine Stowe) och de båda träffas bakom Tibeys rygg.
  Han känner dock till deras möten och ser till att få Mireya placerad på bordell och Cochran svårt misshandlad. Han överlever dock skadorna och planerar sin hämnd.
  Just den biten, hämndbiten är ju det som är sevärt i filmen. Fram tills dess, dvs första timmen, är bara en lång och seg beskrivning av hur de träffas. Ni vet det där 90-taligt seg-svettiga som ska vara lite sexigt sådär. Röd Tony Scott-himmel. Isbitar. Snark.
  Andra halvan, när Kevin Costner är ute efter sin hämnd, är klart mer engagerande. Aldrig spännande eller nåt sånt, men man är ändå någorlunda nyfiken på hur det ska gå.
  De tre toppnamnen på rollistan kör sina paradroller, minst sagt. Kevin Costner i sin patenterade roll som auktoritär mjukis så klart. Stridspiloten som är lite blyg. Madeleine Stowe gör en av sina många roller som mystisk "drömkvinna" och Anthony Quinn brukar ju få spela allsköns utlänningar. Här är han mexikan.
  En hårfin linje mellan tradigt och lite mysigt ibland. Här tror jag vi balanserar mitt på den linjen.