Brimstone: Inkräktaren

Brimstone: Inkräktaren
Brimstone & Treacle
1982
Bolag: Sonet Video

  Det är nåt visst med popstjärnefilmer. Då menar jag inte musikfilmer utan när popstjärnor, ofta med ett stänk av hybris, plötsligt dyker upp som skådespelare utan koppling till sitt musikartisteri, så att säga.
  Det blir lite som att se en kompis agera, på nåt vis. Man är både välvillig och överdrivet analytisk.
  Här är det Sting som samtidigt som han toppade listorna med The Police inte kunde låta bli att prya som karaktärsskådespelare. Jag vet egentligen inte om det är smart eller osmart att ge sig på en riktig knäppskalleroll som amatör, men det är ju ingen finkalibrig DeNiro-roll direkt.
  Lite om handlingen då. Det äldre paret Tom (Denholm Elliot) och Norma (Joan Plowright) har hamnat i en återvändsgränd sedan deras vuxna dotter Patricia blivit invalidiserad, både fysiskt och psykiskt, efter att ha blivit påkörd av en lastbil. Det är tung, brittisk realism med tystnad, tickande klockor och dottern som gör läten från sjuksängen i bakgrunden.
 In i detta kommer Martin (Sting), en trevlig ung man som säger sig vara Patricias fd pojkvän som varit i USA i några år och hört om olyckan först nu. Mamman tar den trevlige mannen till sitt hjärta medan pappan är mer skeptisk. Vi som tittare vet från början att Martin har en annan agenda, så fort han hamnar ensam i bild beter han sig ungefär som Ville Vessla. Som att han ska säga hehehe, det där ska vi nog bli två om, eller nåt.
  Men vad är det egentligen Martin vill med sitt besök? Ja, min nyfikenhet kring det är det enda som får mig att orka se klart den här filmen.
  Jag har ju svårt för brittiskt, det ska sägas. Inte blir det bättre av artsy musikvideo-estetik blandat med det där rödbruna, brittiska realismfiltret. Även om jag så klart kan se att det är en kvalitetsfilm på filmisk nivå så finns det inget här som griper tag i mig. Sitter och är lite smånyfiken på vad det är gästen vill men känner ingen spänning och inget obehag.
  Nu raljerade jag lite kring Stings insats förresten, hans rollprestation som new wave-Norman Bates är inte sämre än nån annan skulle ha lyckats med. Problemet är väl snarare att karaktären, liksom filmen, är totalt ointressant.