fredag 24 september 2021

Galen i Randy

Galen i Randy
The Pick-Up Artist
1987
Bolag: Transfer

  Det är lätt konstaterat att de flesta filmer som Molly Ringwald gjorde utanför sitt samarbete med John Hughes inte är så bra. Problemet är att de ofta verkar baserade på hennes framgångsrika, och snarlika, rollfigurer i till exempel Pretty in Pink och Breakfast Club. Duktiga men grubbliga hemmaflickor, ofta med lite struliga familjeförhållanden. Men där John Hughes hittade värmen och hjärtat så gjorde de flesta andra Molly-filmer inte det. 
  Den här filmen har jag aldrig sett av just den anledningen. Den ser ju väldigt Ringwaldig ut, det får man säga. Gullig 80-talstjej faller för gaaaaalen kille. Ser framför mig hur Robert Downey Jr hoppar in i sin cabriolet utan att öppna dörren.
  Och visst är det en sån film. Fast jag måste säga att jag blir väldigt positivt överraskad.
  Robert spelar Jack Jericho, en ung och populär gympalärare som bor med och tar hand om sin sjuka farmor. Han är även en pick-up-artist som njuter av att fånga intresset hur främmande kvinnor på gatan och samlar deras telefonnummer på en lapp i fickan.
  En dag möter han sin jämlike i Randy Jensen (Molly Ringwald). Hon är precis lika rapp i käften och kan ge svar på tal när Jack levererar sina oneliners. De tillbringar en natt tillsammans och morgonen efter vill Jack lära känna henne bättre, men hon drar sig undan och vill inte ens berätta vad hon heter. Jack blir besatt av att veta vem hon är och följer efter henne.
  Han märker då att hennes pappa har en spelskuld till maffian som Randy till varje pris försöker hjälpa honom betala. Kanske är det vägen till hennes hjärta?
  Klassisk John Hughes-mark, verkligen. Dialogdriven ungdomsromantik med lite actionbetonade förvecklingar. Tycker nog nästan att den här håller hans klass, faktiskt. Den här täta smart-ass-dialogen känns nästan lite nutida på något vis, Modern Family typ.
  Men framför allt så är ju detta förtjusande 80-talsmys. Lättittat och pastelligt, men en sak som förbryllar mig först är vilken tid den är tänkt att utspela sig i. Soundtracket är nästan utan undantag amerikanska doowoper och girlgroups från tidiga 60-talet, Jack kör omkring i en gammal 60-talsbil och har lite den tidens kläder. Men så kommer Leverts "Casanova" (den mest ultimata soundtracklåten 1987?) och drar tillbaka filmen till 80-talet igen.
  För att vara en bortglömd och förbisedd ungdomsbagatell från 80-talet så håller den här filmen hög klass ändå. Karaktärskådisar som Harvey Keitel, Dennis Hopper och Danny Aiello lägger en bra grund och Ringwald och Downey är fina i huvudrollerna. Skulle utan tvekan kunna vara en av de där filmerna som finns i utbudet av stereotypa 80-talsklassiker på streamingtjänsterna, men istället är den i det närmaste en raritet att hitta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar