Halloween III: Season of the Witch
1982
Bolag: Sandrews
Den här filmen drar mig till minnes hur mycket jag letade efter den. Ettan och tvåan hade man ju sett flera gånger, fyran likaså. Men trean var det ingen videobutik i Halmstad som hade i sitt sortiment i slutet av 80-talet. Men plötsligt fick jag och Micke Johansson höra om att den fanns på en Shell-station med videofilmer i Söndrum, helt andra sidan stan mot var vi bodde.
Men vi tog bussen dit, tog väl en timme dörr till dörr, sedan hyrde vi Halloween 3 och åkte hem för att kolla på den. Och blev så besvikna. Det fanns ju begränsade möjligheter till spoilers på den tiden, så ingen av oss hade en aning om att trean är en helt fristående film. Ingen Michael Myers, inget Haddonfield Illinois, ingen Dr Loomis.
Däremot en historia om ett ondskefullt leksaksföretag som vi bara tyckte var dum. Kanske blev den lite dummare och tråkigare genom besvikelsens glasögon?
Jag firar 2021 års Halloween genom att se den enda av de ursprungliga Halloween-filmerna som jag bara sett en gång.
Jag kan riktigt känna den tonåriga besvikelsen över den här filmen än idag. Handlingen tilltalade mig inte alls då och gör det inte nu heller. Inför Halloween gör leksaksföretaget Silver Shamrock reklam överallt för sina gummimasker och ungarna blir som besatta över att ha just en sån här mask. Ellie (Stacey Nelkin) förlorar sin pappa mystiskt, och för höra av Dr Challis (Tom Atkins) att pappans sista ord är något om att maskerna kommer att döda alla.
De bestämmer sig för att ta sig till Silver Shamrocks fabrik för att söka svaret.
Ja, roligare än så är eller blir det inte tyvärr. Som en halvdassig tv-thriller. Noll Halloween-känsla. Väldigt få nattscener ens. Men i den stora besvikelsen spelar förstår titeln en stor roll. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man valde att göra den här helt fristående historien en del av Halloween-franchisen. Det enda som egentligen kopplar ihop filmen med övriga filmer i serien är John Carpenters disharmoniska syntsoundtrack (här gjort med arvtagaren Alan Howarth) och några (rätt fåniga) referenser till originalfilmen.
Så jag är rädd att känslan håller i sig, 30 år efter originalbesvikelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar