Enigma

Enigma
Enigma
1982
Bolag: Sonet

  Det finns genrer där jag har starkare koppling till parodierna än originalet. Spion- och krigsfilm är det så med. Just spionfilmen är framför allt skadeskjuten av Top Secret!, en av mina favoritkomedier och en film jag kan långt bättre än att de ganska få spionthriller som swishat förbi under åren.
  Nu är väl denna filmen kanske inte exakt vad de gör parodi på där, men patrullerande vakter vid ze German boordör får mig ändå att fnissa och tänka på "souvenirs...partytricks".
  Men men, allt är inte tjo och tjim. Speciellt inte för Alex Holbeck (Martin Sheen) som är CIA-agent med bakgrund i Östtyskland. När ryktet sprid att ryssarna planerar att simultant mörda att ett antal avhoppare runt om i världen skickas Alex till Östberlin för att snoka rätt på ett datachip där all information finns.
  I Berlin bor även hans ex Karen (Brigitte Fossey) som hjälper honom att gömma sig när ryssarna anar oråd och skickat dit agenten Dimitri (Sam Neill) för att hitta Alex och ta reda på hans ärende. Alex är dock hal som ständigt byter stil och utseende.
  Dimitri tar under falskt namn kontakt med Karen, och de inleder ett förhållande. Vad han inte vet är att Karen också är under falskt namn och känner till vem han är.
  Den biten av filmen är den bästa. Lite smålurigt när man inte vet som lurar vem och vem som vet vad. I övrigt får jag väl hålla med om Expressens ord på omslaget, "en rapp och tät spionthriller" även om jag gärna drar ner antalet getingar till 2 eller 3. 
  Sedan är det ju nåt visst med kalla kriget-mystiken också. Ett snöigt Östberlin. Roligt också att man inte ens bemödar sig med att casta in tyskar eller ryssar utan kör på med Sam Neill i kosackmössa som inte ens förställer sin accent som denne mystiske Dimitri från KGB.
  Det är aldrig riktigt tråkigt i alla fall, vilket är ett gott betyg från mig vad det gäller spionthrillers.