De Fördömdas Arv

De Fördömdas Arv
Next of Kin
1982
Bolag: VCL

  Gud, vilken speciell film. Jag såg den i tron om att den skulle vara en hygglig videobruksrysare från början av 80-talet. De duggade ju tätt då, och att jag inte hört talas om den här innan fick mig förstås att tro att den mer eller mindre var en kopia av nån annan film från då.
  Och visst finns det saker från andra samtida rysare som går igen här. Linda ärver familjens stora hus efter mamman som dött, fast huset har gjorts om till ett äldreboende som hon försöker driva vidare för att ha råd att bo kvar där. Hon hittar en dagbok som hennes mamma skrev på 50-talet där exakt samma saker händer som hon själv upplever, och så börjar hon gräva i husets förflutna.
  Det både låter och är rätt standard handlingsmässigt, men framför allt är detta en så stilig film. Folk är så fina, filmningen så ambitiös och dessutom är allt helt irrationellt. I synnerhet för en sån som mig som har rätt ingraverat i pannan hur en slasher ska vara uppbyggd. Här är det ingen ordning alls. Vissa scener leder ingenvart, andra viktiga saker går så fort att man knappt hinner fatta att de hände. Musiken kommer och går. Ibland experimentella syntar, ibland klassiskt filmscore, ibland ingen musik alls. Det blir som att själva filmupplägget blir rysaren. Man förstår inte alls vad som ska hända. Gillar detta mycket.
  Filmspråket känns nästan som ett amerikanskt indiedrama som får pris på Toronto Film Festival idag. Lite otippat då att det är en australiensisk b-rysare från 1982.