onsdag 25 januari 2023

Chicagoexpressen

Chicagoexpressen
Silver Streak
1976
Bolag: Polar-Bonnier

  Om kriteriet för min omtittsmånad i januari ska vara "filmer jag kallar klassiker men knappt minns" så måste denna med. En av de första filmer vi hyrde när vi skaffade video, tror till och med vi hyrde den två gånger, och en film som jag var precis på gränsen av att inte få se, vilket så klart gjorde det extra kittlande.
  Gene Wilder spelar George Caldwell, en försiktig förläggare av trädgårdsböcker som ska ta expresståget till Chicago för en bokmässa. Där möter han Hilly (Jill Clayburgh) som är sekreterare till en antikexpert som är på väg till samma bokmässa. De två hamnar i samma hytt och plötsligt ser George hur en död man segnar ner utanför kupéfönstret. Mannen visar sig vara Hillys chef, och morgonen efter möts de av mystiska män som letar i hans hytt.
  När George konfronterar blir han avslängd från tåget av hejduken Reece (Richard Kiel) och nu måste han hitta ett sätt att ta sig tillbaka ombord för att varna Hilly.
  Har varit lite rädd för att uppdatera den här gyllene bilden i mitt huvud. Komedier som är 45 år gamla har ju en tendens att kännas lite mossiga och förlegade. Med ett leende på läpparna inser jag att så inte alls är fallet. Eller jo, visst är det förlegat på sina ställen. Scenen där Wilder ska ta sig förbi en poliskontroll med blackface hade nog silats bort idag.
  Men det är en så bra film! Dialogen är rapp och välfunnen, handlingen lagom familjevänlig fast ändå lite 70-talsbrutal på några ställen. Henri Mancinis lyxiga score. De rafflande slutscenerna när tåget rusar rakt in i Chicagos centralstation är än idag häpnadsväckande. En underskattad Hitchcock-fars.

söndag 22 januari 2023

Action Jackson

Action Jackson
Action Jackson
1988
Bolag: Transfer

  Hemma hos Ronnie såg vi på actionfilm. Inte min favoritgenre men det är ändå positiva minnen. Lukten av gillestuga gör sig påmind när jag ser sköna actionfilmer med motorfordon i centrum. Den här såg vi ihop. Hyrde den ihop med Crocodile Dundee 2. Tyckte båda var skitbra.
  Sedan dess har jag eventuellt levt på en lögn att detta skulle vara en ovanligt bra actionfilm? Utmärkt läge för en omtitt, efter typ 33 år.
  Finns en handling här, drar den lite kort. Jeremiah "Action" Jackson (Carl Weathers) är en tuff snut som blivit degraderat efter att ha gått över gränsen. Detroit styrs av onde bilmagnaten Peter Dellaplane (Craig T Nelson i Johan T Lindvall-skrud), som fått storhetsvansinne och beställer mord på alla som stör hans väg till toppen.
  När en av hans bästa vänner faller offer så blir jakten på Dellaplane personlig.
  Nej, det är inte för handlingen man kommer hit. Det är för det ljuvliga koncentratet av sena 80-talet. Joel Silver-åren. Stabil storbudgetaction kryddat med allt vad 1988 hade att erbjuda. Överdådlig storstadsaction, lite sköna repliker och ett New Jack Swing-soundtrack. Riktigt fint att se denna igen. Något jag rekommenderar? Inte direkt.

fredag 20 januari 2023

Always

Always
Always
1989
Bolag: Esselte Video

  Steven Spielbergs andra filmer är nästan en bra grund till ett tema här nån gång. De där filmerna han gjorde mellan sina blockbusters och som man väl upplevde att han gjorde mer för sin egen skull än för popcorn-publiken. Möjligen kan jakten på Oscars spelat in.
  Inte sällan är det ju sån här "movie magic" av matinétyp om chefen själv får bestämma. Alla dessa 40-talistmän som aldrig verkar få nog av att återskapa sitt 50-tal. Nu fattar jag visserligen inte om det är tanken att den här filmen ska utspela sig förr i tiden (isåfall en del slappa goofs i scenografin) eller om det helt enkelt bara är ute på landet kryddat med nostalgi.
  Hur som helst. Richard Dreyfuss spelar Pete, en happy-go-lucky brandpilot som retar gallfeber på sin flickvän Dorina (Holly Hunter) när han skämtsamt tar stora risker i luften. Vid en brandsläckning räddar han livet på kollegan och bästa vännen Al (John Goodman) men omkommer själv när hans plan fattar eld och sprängs. I himlen får han ett uppdrag att som ängel återvända och se till Dorina hittar lyckan igen.
  Ja, klassisk filmmagi och en remake på en gammal 40-talsfilm. Spielberg är ju alltid Spielberg trots allt, och det finns ju en genomgående känsla av kvalitet som förlåter en del av nostalgigeggan. Kul och lite överraskande att J.D. Souther dyker upp vid ett piano och river av "Smoke Gets in Your Eyes", som för övrigt är filmens romantiska tema. Då tror jag ni kan se filmen ungefär framför er.

måndag 16 januari 2023

Cocktail

Cocktail
Cocktail
1988
Bolag: Egmont

  Av alla 80-talets utpräglade soundtrack-filmer är Cocktail den jag har klart minst minnen av. Minns att Tom Cruise är bartender, typ. Spoiler på omslaget. Visar sig att jag mindes rätt, och att det inte fanns speciellt mycket mer att veta heller.
  Tom Cruise spelar Brian Flanagan, en ung drömmare från landet som beger sig till New York för att bli nåt. Efter att alla arbetsgivare efterfrågar erfarenhet så tvingas han ta ett enkelt jobb i väntan på drömjobbet. Så långt 100% Nyckeln till Framgång. Istället hamnar han bakom en bardisk med sköne Doug (Bryan Brown). Det börjar virrigt men snart blir han varm i kläderna och blir den nya stjärnbartendern alla pratar om.
  Sedan flyttar han till Jamaica. Träffar en tjej (Elisabeth Shue) och blir älskare till en rik kvinna (Lisa Banes, RIP). Lite sånt. Men annars händer väl inget särskild mer än att soundtracket avverkas till lite olika dag-på-stan-scener.
  Jag får en känsla av att det man haft klart för sig är att Tom Cruise ska spela bartender. Lite hett. Sedan kommer vi alltid på nåt. Extra kul då att den här filmen faktiskt är baserad på en BOK? Otroligt nyfiken på hur själva viben av den här filmen (vilket ju är hela grejen) ter sig i skriven form.

fredag 13 januari 2023

The Golden Child

The Golden Child
The Golden Child
1986
Bolag: Esselte Video

  Ännu en videoklassiker från de stora åren som jag bara minns en enda scen ur, som dessutom inte känns speciellt rolig fritt ur minnet. Eddie Murphy var väl ingen storfavorit när det begav sig, men det fanns ändå nån viss comfort i att sitta och veva i sig chips till en Murphy-film.
  Här spelar han Chandler Jarrell, en privatdetektiv som specialiserat sig på att hitta försvunna barn. En dag får han uppdraget att hitta The Golden Child, en pojke som är född i ett tempel i Tibet med krafter att hela människor, men som har kidnappats av den onde Sardo Numspa (Charles Dance). Uppdraget tar honom inte bara till Tibet utan även till en värld av magi och ritualer.
  Kan man sin Eddie så finns inget att överraskas av här. Han kör sitt skratt, han är uppkäftigt, street smart och "säger som det är". Här blir det lite som att kasta in honom i Indiana Jones och det är väl en rolig tanke att bolla med kanske, men kulturkrocken blir ju liksom samma om och om igen. Han är en tuff storstadskille som möter gaaaalna asiater. Kanske lite kul när fromma munkar kallar varandra asswife? Jo, ett par gånger.
  Men precis som de flesta andra filmer jag sett om nu på sistone så ligger ju det stora värdet här i nostalgin. Musiken, miljöerna och för all del Eddie Murphy själv. Fanns alltid där på videohyllan. Mysigt ändå.

torsdag 12 januari 2023

Tid För Hämnd

Tid För Hämnd
Licence To Kill
1989
Bolag: Warner Home Video

  Jag är långt från någon konnässör när det gäller Bond-film. Har väl sett alla. Tror jag. De flesta flashar ju förbi lite då och då. Den här är jag dock helt säker på att jag inte sett sedan jag och Calle njöt av att kunna gå på 15-årsfilm ensamma 1989. 
  I Timothy Daltons andra och sista film som James Bond så blir han av med sin agentlicens, och beger sig istället ut på personlig hämnd mot knarkbossen Sanchez (Robert Davi) för att han i sin tur har hämnats på Bonds bästa vän.
  Detta sker så klart på klassiskt manér med gadgets, lyx och överdrivna stunts. Men jag kan ändå tycka att den känns rätt simpel som Bondfilm ändå. Mer paradisdeckare än överdådig action. Kanske är det just att superskurken är en knarkboss som ger den här standard-action-känslan, jag vet inte.
  Jag kan ju fatta att detta inte är någon Bond jag återvänt till tidigare, men samtidigt är det ju bra matinéaction, trots allt.

lördag 7 januari 2023

Terror På Elm Street 3

Terror På Elm Street 3 - Freddys Återkomst
A Nightmare on Elm Street 3 - DreamWarriors
1987
Bolag: Warner Home Video

  Alla de här filmserierna som figurerade på 80-talet slukade man ju, så klart. Vissa lever kvar tydligt i mitt minne medan andra flyter ihop mer. Terror På Elm Street-serien var i ärlighetens namn ingen favoritserie, har alltid haft svårt för fantasy och den delen av filmerna som består av fantasifulla drömmar satt jag mest och gäspade mig genom.
  Tredje delen var den jag såg först av alla, och även den del jag brukade säga att jag gillade bäst. Men det var inget jag såg om och mina suddiga minnen är minst 30 år gamla.
  I del tre möter vi ytterligare några ungdomar som denna gång hamnat inom psykvården eftersom de försökt ta livet av sig själv, påhejjade av Freddy Krueger i sina drömmar så klart. Inom vården möter de ingen förståelse för sina drömmar, tills överlevaren Nancy Thompson (Heather Langenkamp) dyker upp som någon slags rådgivare och de plötsligt kan enas i kampen mot Freddy.
  Ja, jag vet inte hur man bedömer en Elm Street-film? Kvaliteten på drömmarna? Isåfall har denna filmen några av de, i alla fall för mig, riktigt klassiska drömmarna. Marionettdockan i klocktornet. Men kärt återseende? Vet inte, har fortfarande ganska tråkigt när jag ser Elm Street-filmer. Det glimrar till ibland, men inte mer än så.