måndag 22 juli 2024

Om Blickar Kunde Döda

Om Blickar Kunde Döda
Teen Agent
1991
Bolag: Warner Home Video

  Den här filmen minns man ju som ball. Sånt kan ha åldrats lite hur som helst.
  Michael Corben (Richard Greico) är en skön tonårskille som kuggar franskan och åker på sommarskola med franskaklassen i Frankrike. Det finns en annan Michael Corben också, han är undercover CIA agent som skickas till Europa för att sätta stopp för superskurken Augustus Sterankos (Roger Rees) plan att lura alla världsledare till ett möta och döda dem och skapa ett nytt, eget rike.
  Agent Corben blir dödad av Augustus män på flygplatsen, så när student-Corben landar i Paris blir han upphämtad av agenter för sitt hemliga uppdrag.
  Klart det är fjantigt, men jag tycker faktiskt fortfarande, 30+ år senare att filmen är ganska ball ändå. Den befinner väl sig någonstans mellan James Bond och Austin Powers i agentfilm-spektrat, och det är faktiskt rätt behagligt. Det är actionfyllt och lite smålöjligt men på en behaglig nivå. Finns små spår av pojkäventyr a la The Goonies i den här brygden också. Rolig cameo av Roger Daltrey som agenten Blade. 
  Jag kan känna mig lite överraskad att den inte är större än vad den är faktiskt. Anledningen kan väl vara att Richard Greico (vid tillfället ett stort namn i 21 Jump Street) kanske inte har all den charm som behövs utan stannar vid att vara rätt skön sådär. Det tidiga 90-talet hade många såna här lite ironiska actionfilmer, det var väl ett sätt att skamskölja sig från 80-talet kanske.
  Om den här filmen hade kommit 1986 hade den säkerligen varit en klassiker idag.

fredag 19 juli 2024

Dödlig Dom

Dödlig Dom
Evil Judgment
1984
Bolag: Videocentralen

  Janet är en ung servitris som behöver pengar och hoppar på en vän erbjudande om att "underhålla" en äldre man i hans bostad, en stor lyxvilla på landet. Ganska fort upptäcker hon att både hennes vän och mannen har blivit brutalt mördade (tror jag i alla fall, biografbyrån har ju varit här och snaskat, så klart). Själv överlever hon men vaknar på sjukhus och får höra att hon troddes ha försökt ta livet av sig men misslyckats. När hon berättar om vad som hände i huset är det ingen som tror henne, och inte heller några kroppar hittas. Kaxiga polisen Armstrong dömer bort henne som en "äcklig hora". Sympatiskt.
  Men det är någon som förföljer henne. Hon och pojkvännen Dino tar sig tillbaka till huset för att försöka lägga pusslet över vad som egentligen hänt.
  Intressant med filmer som börjar som en brutal slasher, men som sedan bromsar in och blir en ganska trött deckare. Minns att jag kände lite samma sak för When a Stranger Calls (1979) till exempel. Då och då kommer dock något nytt brutalt mord för att hålla slasherpubliken vaken.
  Inte så dum ändå, denna. Den känns några år äldre än den här, vilket ju ofta är fallet med b-filmer från mitten av 80-talet. Men det gör inget. Älskar 1980-känslan. Snyggt omslag. Tyvärr har det ingen relation till filmen .

onsdag 17 juli 2024

Spårlöst Försvunnen

Spårlöst Försvunnen
The Vanishing
1993
Bolag: SF Gul

  Thrillerklassiker, väl! Den lugna och kufiske läraren Barney (Jeff Bridges) lever ett lugnt liv med en kärleksfull familj men lockas av tanken att göra något riktigt ondskefullt.
  Jeff (Kiefer Sutherland) och Diane (Sandra Bullock) är ett ungt kärlekspar på semester, och på en bensinmack träffar Diane på Barney. Hon försvinner spårlöst och för Jeff börjar en manisk kamp att hitta henne och få reda på vad som hände.
  Tre år senare håller han fortfarande på att leta, tapetserar stan med lappar och är psykiskt slutkörd. Då träffar han Rita (Nancy Travis), en servitris som får honom på nya tankar och letandet efter Diane avtar.
  Då plötsligt kontaktas han av Barney.
  Ja, det är en riktigt riktigt välskriven thriller, det får man säga. Knappt en död stund i händelseförloppet men ändå är stämningen lugn och helt ohetsig. Det är inte bara handlingen och storyn som gör att jag fastnar utan, kanske ännu mer, till och med själva känslan av den. Fina miljöer, fina färger. Jag vet ju så klart att detta är en remake av en holländsk film, där originalet ska vara bättre, och jag har den på DVD nånstans men har inte sett den än. Ska göra det nån gång.
  Men här och nu är jag är glad att jag såg om denna. Tycker den har växt! Även om jag, tyvärr, mindes slutet sedan tidigare så är den fängslande från början till slut. Igen och igen befäster det tidiga 90-talet platsen som de bästa thriller-åren!

lördag 13 juli 2024

Midnight Run

Midnight Run
Midnight Run
1988
Bolag: Esselte Video

  Alltid vanskligt att se om filmer man har goda nostalgiska minnen till. Denna minns jag ju som 5/5. Har sett om den någon gång under 90-talet och tyckte om den då också, men med åren blir jag lite rädd att göra upp med de där perfekta videominnena. Men ikväll tog nyfikenheten över: Midnight Run åkte på!
  Robert DeNiro spelar Jack, en prisjägare som utlovas en hög belöning för att hämta Duke (Charles Grodin), en torr revisor som ska ha svindlat en känd maffiaboss på pengar. Han är dock inte den enda som är ute efter Duke, även maffian så klart, men också ytterligare en prisjägare (John Ashton) och FBI med agent Mosely (Yaphet Kotto) i spetsen.
  Klassiskt upplägg för en actionkomedi, det finns säkert filmer med exakt samma handling till och med, så varför föll jag då så hårt för just denna i min ungdom? Det är lätt att förstå. Dels är den ju ett klassiskt matinée-äventyr med stor variation på miljöer och bra tempo rakt genom. Sedan är den ju castad med stark fingertoppskänsla. DeNiro och Grodin är så otroligt bra och fina i huvudrollerna, framför allt så är ju Charles Grodin en lysande komiker. Det glömmer jag ibland.
  Men filmen har också vett att växla tempo ibland. Det är inte action och jakt non-stop, utan ibland dras tempot ner och filmen blir lite mjukare, och det finns en liten känsla av John Hughes i de scenerna. Han kunde ju som ingen annan slänga en rörande dramascen mitt i en actionfars, och det gör man här också. Scenen där DeNiro får träffa sin dotter efter nio år gör gott bland biljakter och mafiosos.
  Det enda som egentligen inte är lika starkt som jag minns det är väl actionscenerna. Minns ju dem som hisnande, men det är 35 år sedan och mycket har hänt. Men föredrar dem ändå fram dagens CGI-fester.
  Kort sagt: Midnight Run är i god form 2024!

tisdag 9 juli 2024

Djävulens Baby

Djävulens Baby
I Don't Want To Be Born
1975
Bolag: Europafilm

  Sharon (Joan Collins) föder en liten pojke som hon direkt får okemi med. Den beter sig inte normalt säger hon, den river henne och hon känner att den hatar henne. Men inte kan väl bebisen vara ond? Jorå, trots att barnet pappa (Ralph Bates) finns med i bilden så börjar Sharon fundera på om inte cirkusdvärgen som våldtog henne kan vara far till barnet.
  En liten avsmakningsmeny av 70-talets stora demonfilmer. Själva storyn kommer ju från en blandning av Omen och Rosemary's Baby, med Exorcisten med på ett litet hörn också. Det som är nytt på tallriken är väl möjligen att det är en brittisk film som utspelar sig i London. Det får man ändå lägga på plussidan, tycker jag. Det är något visst med London på 70-talet ändå. Sedan bjuds det ju på lite fina biroller från klassiska rysaransikten som Donald Pleasence och Hilary Mason (blinda tanten i Don't Look Now).
  Slutbetyg: helt ospännande, överspelad men ändå lite mysig.

lördag 6 juli 2024

Nattens Inkräktare

Nattens Inkräktare
Edge of Sanity
1989
Bolag: Jaguar Films

  Den här filmen såg jag aldrig när den kom, trots att den så gott som alltid fanns på skräckhyllan i videobutikerna. Jag tyckte den verkade lite jobbig. Sisådär 35 år senare har den i alla fall letat sig in i videospelaren och jag får ge mitt 15-åriga jag en klapp på axeln för den där fördomen. Länge sen jag såg en jobbigare film än denna.
  Detta är nån slags remix av Dr Jekyll och Mr Hyde där Anthony Perkins spelare båda i en av sina sista roller. På dagarna firad läkare med vänner i societeten, på nätterna är han grym mördare i London undre värld. Filmen utspelar ju sig i London kring förra sekelskiftet med smog och hästdroskor, men samtidigt är folk framför allt i den undre världen väldigt 80-taliga i sina utsmyckning. Vet inte om det är ett stilgrepp eller bara något som råkade bli tokigt, men det är i alla fall ingenting som påverkar positivt.
  Överlag så kan man nog rada upp allt jag inte gillar i film och checka av det mesta här. Här finns dekadenta miljöer, droger, hallucinationer, tortyr, sadism, gaaalna människor och allt levererat på Queen's English. Litet filmtips om du har motsatta preferenser.

fredag 5 juli 2024

Klappjakten

Klappjakten
The Ultimate Thrill
1974
Bolag: Scand Video

  Lika bra att dra till med en slätstruken 70-talare till nu när jag är på den hyllan. Och ännu en thriller helt utan spänning. 
  Britt Ekland spelar hustrun till en rik affärsman, tillika fullblodspsykopat. Vid en skidresa till Colorado blir mannen tvungen att åka på ett jobbmöte och när han kommer tillbaka har Britt besök av en ung man, som hon hjälpt när han ramlat ner i en iskall bäck.
  Kokande av svartsjuka jagar han mannen ur huset, och förföljer honom med en helikopter och tvingar fram en olycka där den unga mannen dör. Istället för att drabbas av ånger blir han hög på vad han gjort, och vill göra det igen. Den unga mannens vän lockas med till stugan för att frambringa ny svartsjuka och sedan ny katt-och-råtta-lek uppe bland bergen.
  Det här känns som en sån där Sidney Sheldon-film med en massa gratissemestrande Hollywoodstjärnor i biroller, men som mest av allt är reklam för nån jetsettig resort. Men istället för stjärnor får vi en samling halvskeva tv-skådisar och en story som jag kan tycka har nåt ändå, men det blir liksom aldrig något av den eventuella handlingen när 75% av speltiden består av att stuntmän åker skidor till muzakballader.