Häng Inte Här, Henry Moon!

Häng Inte Här, Henry Moon
Goin' South
1978
Bolag: Esselte Video

  Westernkomedi skulle jag nog ändå säga inte är någon topp 100-genre för mig. So why am I doing this? Jo, detta är sån där film som jag minns så väl från videobutikerna när jag var liten. Omslaget alltså. Och ibland blir jag bara sugen på att beta av och se där filmerna man minns på det sättet.
  Så vad har vi här då?
  Jack Nicholson spelar då den här Henry Moon, en bankrånare som åkt fast och ska hängas. Men efter kriget så är det brist på män i Amerika, så man har infört en regel som gör det möjligt för ogifta kvinnor att "ropa hem" män som ska hängas och fria och därmed rädda livet på dem.
  Så blir det för Henry, en ung och proper kvinna (spelad av Mary Steenburgen) gifter sig med honom och tar med honom till sin ensliga gård för att använda honom som beskydd och arbetskraft.
  Sedan uppstår då lite tokiga scener när bovar och banditer försöker komma åt Henry på olika sätt.
  Ja, detta var ju 1,5 timme man inte får igen helt klart. Får skylla mig själv. Det som är lite kul här är att filmen egentligen är ganska stjärnspäckad men bakom banditmasker och mexikanska mustascher så missar jag helt att det är John Belushi, Danny DeVito och Christopher Lloyd som springer omkring och klantar sig.

Winter Kills

Winter Kills
Winter Kills
1979
Bolag: HemVideo

  Neil Kegan (Jeff Bridges) är yngre bror till USA:s före detta president som blivit mördad för tio år sedan. En man har sedan länge fällts för mordet på lösa grunder, men så plötsligt dyker det upp en man som på sin dödsbädd vill tala om för Neil att det var han som begick mordet och han blev betalad att göra det. Han berättar även var han gömde vapnet innan han dör.
  När platsen visar sig stämma börjar Neil tro på historien, men ombeds inte ta kontakt med CIA för "de kan vara inblandade" utan startar istället en egen undersökning. Delvis med hjälp av sin pappa (John Huston), en osympatisk patriark och miljardär.
  Ganska fort står det klart att i princip ingen går att lita på. Kanske allra minst de man litar på mest.
  Kan tycka att det låter rätt bra, är väldigt förtjust i lite klaustrofobiska "hur ligger det egentligen till"-thrillers av den här sorten. Och filmen har nån slags bland mellan James Bond och John le Carré i stämningen, men jag saknar någon ingrediens eller två som gör mig mer intresserad. Och till slut så blir det så mycket namn att hålla reda på att man ändå inte fattar hur det hänger ihop.
  Men i sina bästa stunder är det lite som en light-"Tre Dagar För Condor".

Vettskrämd

Vettskrämd
Scared Stiff
1987
Bolag: Box Collection

  Läkaren David (Andrew Young) köper en gammal herrgård med sin flickvän, sångerskan Kate (Mary Page Keller). Ganska snabbt känner de en olustkänsla i huset, som bekräftas när de hittar en 150 år gammal dagbok på vinden från en kompositör vid namn George Masterson. Det visar sig dock att George även var en grym slavdrivare som dessutom misshandlade sin fru och son.
  De hittar även en amulett som en av slavarna en gång i tiden gav frun för att den skulle skydda henne, och när den nu går sönder så hemsökt huset av den galna George Masterson. Samtidigt som Kate blir mer och mer skrämd av vad som hänt, så börjar David mer och mer likna George.
  Ja, en hemsökt-hus-rysare modell 1a får man väl säga. Det finns så oerhört mycket skit i den här genren, men den här filmen får jag ändå hyfsad kemi med till en början. Den känns B på ett lite italienskt sätt, speciellt scenerna kring huset som kör lite gamla Giallo-trick som att zooma ögonen.
  I andra vågskålen ligger den där såpa-känslan som ofta finns i b-filmer från slutet av 80-talet. Direct-to-video-känslan. Men så länge filmen puttrar på med lite småmysiga "rysarscener" med mystiska händelser kring huset så går det an. Helt ok, kanske över förväntan till och med.
  Det är när det börjar dra igång på allvar som jag lika väl kunde ha stängt av känner jag. Monster och demoner som dreglar, flyger, skrattar och så vidare. Få saker i världen skrämmer mig så lite. På film i alla fall. Begränsad erfarenhet i vanliga livet.

Fighting Justice

Fighting Justice
True Believer
1989
Bolag: Video Trade

  En Rekommenderas-klassiker från videobutikerna när det begav sig. Som nästan allt James Woods var med i, väl. Dock aldrig sett den tidigare.
  En asiatisk man sitter i fängelse för ett mord i Chinatown för tio år sedan. I ett bråk i fängelset dödar han en medfånge i självförsvar, och skumraskadvokaten Eddie Dodd (James Woods) tar sig an fallet ihop med assistenten Roger Baron (Robert Downey Jr). När man gräver i fallets historia så hittar man saker som inte riktigt stämmer med den gamla utredningen. Kanske är det så att fel man sitter fängslad?
  Baksidestexten och bilderna gör mig redo för att långt och pladdrigt rättegångsdrama, men detta är faktiskt en rätt fin pusseldeckare med gott om thrillerelement och bra who-dunit-twist på slutet.
  Positiv överraskning!

The Dark Half

Stark
The Dark Half
1993
Bolag: SF Gul

  När jag jobbade i videobutik i början av 90-talet kom det nya Stephen King-filmer hela tiden. Det var som att proppen hade gått ur och varenda liten shortstory blev en halvdan b-film eller tv-film där originalhistorien på tio sidor hade smetats ut till en långfilm.
  Efter att ha varit stor fan av Stephen King-filmer på 80-talet tappade jag lite sugen här. För långt mellan pärlorna. Mitt i denna flod kom den här filmen, som inte bara vara en välcastad biofilm utan även regisserats av George A Romero. Men på nåt vis försvann även den i myllret.
  Timothy Hutton spelar Thad Beaumont, en välansedd författare och litteraturprofessor som även lever ett dubbelt författarliv som den dekadente skräpförfattaren George Stark. En dag när en man hör av sig och hota avslöja hemligheten, så bestämmer sig Thad för att berätta det offentligt och att låta George Stark "dö".
  Men problemet är inte så enkelt. Thad lider nämligen av schizofreni sedan han var barn, och har använt George Stark som ett utlopp för sin andra personlighet. Istället börjar George mörda folk som står i hans väg.
  Det jag mest av allt vill åt i Stephen King-filmer är stämningen. Höstiga Maine-miljöer, friendly neighbours och en bra karaktärspalett. Allt detta finns här. Hela första halvan av filmen är stabilt King-mys som skulle vara hämtat från någon av klassikerna från 80-talet. Biten där Hutton dubbelspelar som mördaren Stark har jag lite svårare för. Nu är det ju det filmen handlar om, så karaktären får jag väl köpa, men scener har ofta nån komisk knorr a la Freddy Kreuger som jag tycker förstör en annars stark thrillerkänsla.
  Och ju längre filmen går, desto mer blir det av den varan. Till slut zonar jag ut och funderar på att spola fram och se hur den slutar men jag ser klart ändå. En trea, av en potentiell stark fyra.

Jakten På Ökenguldet

Jakten På Ökenguldet
Little Treasure
1985
Bolag: Video Trade

  Margot Kidder spelar en nattklubbsdansare som åker till Mexiko för att förenas med sin far. På vägen till pappans ensliga hus i öknen träffar hon Eugene (Ted Danson) som driver en kringresande biograf i sin van. Han hjälper henne hitta till pappan (Burt Lancaster) som visar sig ligga för döden, men innan han dör hinner han berätta om hur han och några kompisar rånade en bank för många år sedan och att bytet finns nedgrävt i en spökstad nånstans i öknen
  Därav titeln "Jakten på Ökenguldet". Jag ser att biotiteln för denna tydligen var "En sista önskan", och det är väl inte lika säljande som en rafflande titel om jakten på en skatt, men det känns som ett ganska tokigt grepp att lansera denna som en äventyrfilm. Det är snarare nån slags öken-kitchen-sink-road movie som känns som nåt som Dennis Hopper kunde kasta ur sig på en onykter dag.
  När jag jobbade i videobutik i början av 90-talet fick man se frukten av den här typen av försök från videobolagen att sätta spekulativa titlar. Den här hade kunnat hyras av ett grabbgäng i rakt på äventyrsraffel, som kommit tillbaka dagen efter och drämt filmen i kassan.
  Men inte ens rätt betitlad så är denna något att rekommendera. Jag kan verkligen uppskatta den här typen av neonoir-road movies, men då måste man nog vara lite mer intresserad av karaktärerna.

Herbie - Vild och Galen

Herbie - Vild och Galen
Herbie Goes Bananas

1980

Bolag: Select

  Herbie-filmerna älskade jag! Eller? Vid närmare eftertanke minns jag ingen av dem, knappt ens en enda scen har etsat sig fast i huvudet. Kan det vara så att jag egentligen inte såg filmerna så noga utan mer bara gillade tanken på Herbie? Ungefär som att man hejade på Mats Wilander utan att ha sett en enda tennismatch?
  Nu har jag i alla fall sett Herbie Goes Bananas, den sista filmen i originalfranchisen från 1980.
  Storyn i såna här familjebuskisar från Disney är väl inte det viktigaste kanske, men det handlar i alla fall om att Herbie får nya ägare som ska tävla i Mexico och vägen dit kantas inte oväntat av motstånd från bovar och banditer.
  I rollerna hittar vi en del birolls-adel som Alex Rocco, John Vernon, Charles Martin Smith och Cloris Leachman. Även en del inhopp från (dåtidens) komiker som kommer in och gör nån gubbe här och där. Det är inte tråkigt eller jobbigt att kolla på, men känns väldigt gammalt. Förvånande hur filmen kan vara från 1980 på många sätt. Här finns mer en känsla av "En Ding Ding Ding Värld" eller "Love Boat" än någon som skulle ha kommit 1980. Men familjefilm är lite som ett eget universum också. Även spelfilmer från Disney från 00-talet kan kännas mycket äldre.
  Blev det ett uppvaknande som Herbie-fan på riktigt då? Nä, det ligger nog kvar där på nostalgihyllan som något man sneglade storögt mot i videobutiken som 8-åring.