Kaos På Akuten

Kaos På Akuten
Critical Condition
1987
Bolag: Esselte Video

  Den här filmen hyrde jag och Ronnie i min klass när den var alldeles ny. Minns den som kul, men kan ändå inte minnas en enda scen ur den. Det finns med andra ord virke för en omtitt.
  Kevin Lennihan (Richard Pryor) är på väg på att lura en juvelsmuggelliga när polisen stormar in, och Kevin tas för en i ligan och döms till fängelse. För att inte hamna i samma fängelse som sina antagonister låtsas han spela psyksjuk och hamnar i väntan på utredning på ett sjukhus.
  När sjukhuset får ett stort strömavbrott utbryter kaos, och i det kaoset misstas Kevin för läkare och spelar med för att kunna ta sig ut. Men istället dras han in i den ena farsartade situationen efter den andra på akuten.
  Ja, på ett sätt är detta väl en "bytavärld-film", men allra mest är det (tyvärr får jag säga) en Richard Pryor-film. Älskar hans filmer med Gene Wilder, men tycker att han på solokvist tar så otroligt mycket plats och blir sådär överspelad och gapig som Saturday Night Live-skådisarna brukar bli på film.
  Väldigt få roliga scener, tycker jag idag, men kan ändå fatta att vi som 13-åringar kunde tycka en del scener var lite kul i alla fall. Och sen får man ju ge Richard Pryor att han alltid lyckas få in lite hjärta i sina karaktärer ändå. Men överlag: mja.

En Överlevande

En Överlevande
Sole Survivor
1984
Bolag: Prisma

  Detta är en film som stått i min hylla sedan 90-talet. Osedd. Jag skyller på omslaget. Men så fick jag ett tips om den, och gav den en chans i spelaren idag.
  Denise (Anita Skinner) är den enda mirakulösa överlevande efter en flygkrasch, någon som gett stor medial uppmärksamhet. Hon försöker gå tillbaka till sitt vanliga liv som reklamfilmsproducent men underliga saker händer i hennes närhet.
  Hon ser människor hon minns från flygplanet på stan, och en gammal skådespelerska som hon jobbar med ger henne kryptiska råd om att akta sig och låsa sin dörr.
  Är det så att Denise inbillar sig efter traumat med flygolyckan eller är någon verkligen ute efter henne?
  På pappret en bra story ändå. Man vill veta hur det ligger till. I praktiken en klassisk b-film från det tidiga 80-talet som inte riktigt vet om den ska vara rysare eller psykologisk thriller, men i sista stund ändå identifierar sig som zombierulle. Själva upplägget är lite som en slasher utan mord. En samling klassiska rysarscener radade efter varandra.
  Men det är ju något med det här tidiga, bruna 80-talet som ändå förlåter det mesta. B på rätt sätt. Man får dessutom ge händelseutvecklingen att den ändå bjuder på en del överraskningar, men kanske framför allt frågetecken. Förstår ännu inte när eftertexterna rullar riktigt hur det hängde ihop.
  Det gör dock ingenting. 90 minuters videosunk är aldrig spilld tid.

Döden i Kalifornien

Döden i Kalifornien
A Death in California
1985
Bolag: Jaguar Films

  Hope Masters (Cheryl Ladd) är en rik arvtagerska som lever ett lyckligt familjeliv med reklamaren Richard. En dag nästlar sig en man i deras liv. Bradley Nevins (Sam Elliott) en trevlig fotograf som genast blir god vän med båda. Men plötsligt en dag tar han upp en revolver och skjuter ihjäl Richard och våldtar Hope.
  På något vis fattar Hope ändå tycke för den charmige och snygge Bradley, och när hon inte vill peka ut honom för mordet så får hon istället skulden själv. Saken blir inte bättre av att när hon väl nämner honom så finns det ingen Bradley Nevin i statens arkiv. Han har nämligen ständigt bytt namn och identiteter under många år för att kunna komma undan med bedrägerier och mord.
  Klassisk based-on-a-true-story detta, även om jag inte lyckas hitta nån info om att den skulle vara det. Det positivt med det är ju ändå att historien, som egentligen är ganska bisarr, ändå lyckas kännas trovärdig. Sam Elliott är så klart perfekt som gentemannamässig mördare, och även Cheryl Ladd är klart tv-filmsstabil i huvudrollen. Kul palett av birollsskådisar också. Barry Corbin, John Ashton, George Wyner. Såna ni alla har sett, och jag gillar att jag kan namnet på.
  På två kassetter kommer den här filmen serverad. 3 timmar och 20 minuter. Det är mycket men blir segt först när rättegångsscenerna tar vid i slutet av andra kassetten. Tills dess är det en rätt mysig katt-och-råtta-thriller i snällt tv-filmsformat.

Longshot

Longshot
Longshot
1981
Bolag: HemVideo

  Paul (Leif Garrett) är en ung kille som drömmer om att satsa på en fotbollskarriär i Europa. Soccer alltså, inte amerikansk fotboll. Till det saknas pengar, så han anmäler sig till en tävling i foosball (alltså bordsfotboll) för att förhoppningsvis vinna prispengar.
  Vid sin sida har han fjortonåriga Maxine (Linda Manz) som de hittar nere i arkaden, och tillsammans går det oväntat bra för Paul och Maxine.
  Samtidigt kärar Paul ner sig i Marie (Zoë Chauveau), en fransk rikemansdotter som går emot sin familjs vilja när hon väljer att vara med Paul.
  När de alla åker till det stora mästerskapet blir det problem då varken Maxine eller Marie berättar något för sina föräldrar, så nu gäller det att hinna tävla och vinna innan familjerna och polisen hinner dit.
  Klassiskt snäll ungdomsfilm. "Följ dina drömmar". Nästan ingen friktion i hela filmen. Lite tjafs på sin höjd. Men det gör inte så mycket. Man blir glad av ungdomar 1981, så är det. Man blir även glad av att för andra gången på kort tid få höra lite skeva new wave-band underhålla på uteställena. Den här gången är det bland annat Oingo Boingo, Danny Elfmans gamla band, som står på scen.
  Leif Garrett i huvudrollen är en lite lustig figur. Han var lite heartthrob i lite samma fåra som Christopher Atkins i början av 80-talet. Sångare och skådis, men inte superbra på något av det. Väldigt söt dock. Här sjunger han några AOR-ballader i soundtracket också.
  Den här filmen skulle förvåna mig om jag skulle se om, men för stunden var den lite småmysig ändå.

Rolling Thunder

Rolling Thunder
Rolling Thunder
1977
Bolag: Walthers

  När Majoren Charlie Rane (William Devane) kommer hem efter att ha suttit många år inspärrad i ett vietnamesiskt tortyrfängelse är inget sig likt. Frun har gift om sig med en man som sonen kallar pappa. Men om det är något Charlie lärt sig i fängelset så är det uthållighet.
  Han bemöter den nya mannen med respekt, önskar sin fru allt gott och försöker lära känna sin son. Men eländet slutar inte där. En dag bryter sig ett gäng mexikanska rånare in i deras hus. Charlie överlever men frun och sonen blir brutalt dödade.
  Den fåordige Charlie verkar acceptera sitt öde, men plötsligt en dag tar han med sig sin nya vän Linda för att åka till Mexico och hitta banditerna.
  Jag hade förväntat mig en vigilante-rulle, jag hade förväntat mig exploitation, men fick istället en riktigt fin neo-noir thriller. Själva uppgörelsen (dvs våldet) kommer först i filmens slutscener, men innan dess pågår ett i alla fall bitvis intressant psykologiskt drama där Linda försöker komma Charlie inpå livet. Att hjälpa honom, försöka förstå honom. I filmen som helhet har hon många fler repliker än honom, men det är ändå hans tystnad som spelar huvudrollen på nåt vis. Hans sätt att bita ihop och visa andra kinden till, samtidigt som man väntar på att han ska explodera.
  Sedan är ju den här 70-talsmiljön också mysig. Road movie-känslan. Det finns helt klart neo-noir-dramer som bättre, mer intressanta och mer välspelade än Rolling Thunder, men blev ändå positivt överraskad.

Häng Inte Här, Henry Moon!

Häng Inte Här, Henry Moon
Goin' South
1978
Bolag: Esselte Video

  Westernkomedi skulle jag nog ändå säga inte är någon topp 100-genre för mig. So why am I doing this? Jo, detta är sån där film som jag minns så väl från videobutikerna när jag var liten. Omslaget alltså. Och ibland blir jag bara sugen på att beta av och se där filmerna man minns på det sättet.
  Så vad har vi här då?
  Jack Nicholson spelar då den här Henry Moon, en bankrånare som åkt fast och ska hängas. Men efter kriget så är det brist på män i Amerika, så man har infört en regel som gör det möjligt för ogifta kvinnor att "ropa hem" män som ska hängas och fria och därmed rädda livet på dem.
  Så blir det för Henry, en ung och proper kvinna (spelad av Mary Steenburgen) gifter sig med honom och tar med honom till sin ensliga gård för att använda honom som beskydd och arbetskraft.
  Sedan uppstår då lite tokiga scener när bovar och banditer försöker komma åt Henry på olika sätt.
  Ja, detta var ju 1,5 timme man inte får igen helt klart. Får skylla mig själv. Det som är lite kul här är att filmen egentligen är ganska stjärnspäckad men bakom banditmasker och mexikanska mustascher så missar jag helt att det är John Belushi, Danny DeVito och Christopher Lloyd som springer omkring och klantar sig.

Winter Kills

Winter Kills
Winter Kills
1979
Bolag: HemVideo

  Neil Kegan (Jeff Bridges) är yngre bror till USA:s före detta president som blivit mördad för tio år sedan. En man har sedan länge fällts för mordet på lösa grunder, men så plötsligt dyker det upp en man som på sin dödsbädd vill tala om för Neil att det var han som begick mordet och han blev betalad att göra det. Han berättar även var han gömde vapnet innan han dör.
  När platsen visar sig stämma börjar Neil tro på historien, men ombeds inte ta kontakt med CIA för "de kan vara inblandade" utan startar istället en egen undersökning. Delvis med hjälp av sin pappa (John Huston), en osympatisk patriark och miljardär.
  Ganska fort står det klart att i princip ingen går att lita på. Kanske allra minst de man litar på mest.
  Kan tycka att det låter rätt bra, är väldigt förtjust i lite klaustrofobiska "hur ligger det egentligen till"-thrillers av den här sorten. Och filmen har nån slags bland mellan James Bond och John le Carré i stämningen, men jag saknar någon ingrediens eller två som gör mig mer intresserad. Och till slut så blir det så mycket namn att hålla reda på att man ändå inte fattar hur det hänger ihop.
  Men i sina bästa stunder är det lite som en light-"Tre Dagar För Condor".