måndag 15 juli 2019

Längs Den Vassa Eggen

Längs Den Vassa Eggen
Cold Steel
1987
Bolag: Jaguar

  Tänk två 14-åriga killar som får fantisera ihop en actionthriller 1987. Skulle bli en blandning av Cobra och Snuten i Hollywood 2. Snutiga snutar med rättvisepatos strider mot hämndlystna mördare i ett smutsigt Los Angeles. Ena snutens pappa blir mördad av det här gänget, och plötsligt blir jakten personlig. Men vänta nu, då blir han avstängd från fallet! Nedsupen på en sunkig bar träffar han en vacker kvinna. De inleder ett förhållande, men tror ni hon bär på en hemlighet? Hon bär på en hemlighet! Kanske kan filmen heta något totalt actiongeneriskt som Cold Steel? Det tar vi!
  Finns inte mycket som piggar upp här, tyvärr. Annars kan ju tydliga 80-talsmarkörer vara förlåtande element i såna här filmer, och visst finns de här. Neonljus genom persienner, biljakten till Faltermeyer-trummor, stressigt AOR-soundtrack med Joe Pizzulo, skurkar/dockor som kastas ut från skyskrapor. Men det väger ändå lätt mot tradigt snutsnack, mörka actionscener och den här storyn.
  På skådisfronten ser vi en Brad Davis i slutet av karriären, Sharon Stone i början av sin och ett av Hollywoods mest opålitliga birollsansikten, Jonathan Banks, som skurken Iceman. Litet plus för otippad casting av Adam Ant som hans brittiske sidekick.
  Annars, nah!

torsdag 4 juli 2019

Hi-Fi Morden

Hi-Fi Morden
Aftermath: A Test of Love
1991
Bolag: Arena

  Hi-Fi Morden! Det låter det! Kan i och för sig förstå att man bytt ut den tv-films-generiska orignaltiteln Aftermath. Och visst, det handlar om några mord i en hi-fi affär. Alldeles i början av filmen.
  Richard Chamberlain spelar Ross Colburn, en självcentrerad doktor som lämpat över hela familjefrågan på sin fru Irene, som ständigt oroar sig för deras vuxnas barns bäst. En kväll kommer yngsta sonen inte hem som han ska, så mamman beger sig till den hifi-butik han skulle besöka. Där visar det sig att han hamnat i ett pågående butiksrån som slutar med att alla i lokalen blir skjutna av rånarna. Mamman dör och Terry överlever men blir livshotande skadad. Sedan handlar då hela filmen om hans tillfrisknande och om familjens enande efter moderns död.
  Egentligen gillar jag såna här filmer. Filmer om vägen tillbaka. Men nu blev istället effekten att jag känner mig lurad på en thriller. Inte för att upplägget låter speciellt nagelbitande ändå, men det kunde ju till exempel varit ett spänningsmoment i form av ett gisslandrama eller kanske på något sätt höjt i dunkel vilka som skulle bli skjuta eller inte. Hela den biten är i princip avklarad under förtexterna.
  Men hey, lite based slinker alltid ner. Ska inte klaga. Gillar Richard Chamberlain också. Han känns som en snuttefilt i tv-films-format.

måndag 24 juni 2019

En Främlings Ögon

En Främlings Ögon
Eyes of a Stranger
1981
Bolag: Warner Home Video

  Åh, vilken 81:a! Om man tar alla ingredienser som gör 1981 till ett bra filmår och maler ned dem så borde den här filmen komma ut i andra änden. Vi har i grund en thriller med klass i skolan efter Hitchcock/DePalma. En sån som videoomslagen brukar beskriva som tät. Ovanpå det osedvanligt/onödigt högt bodycount som för tankarna till dåtidens slashervåg.
  Lägg dessutom till en discofunkig gatumisärsmiljö som skulle kunna vara hämtad från Driller KillerManiac eller ganska nån Dirty Harry-film.
  Miami skräckslås av en sadistisk våldtäktsman som förutom att ta livet av sina offer även ringer och terroriserar dem på telefon. Jepp, vi snackar genreklyschor som förföljda kvinnor i parkeringsgarage, offer som hör om mördaren på TV när telefonen plötsligt börjar ringa. Men det är faktiskt spännande. Denna relativt ovanliga thrilleringrediens, trots allt.
  En tv-reporter ser en man i huset mittemot byta en blodig tröja precis efter ett av morden och försöker övertyga sin omgivning om att han är gärningsmannen. Där följer ett nervöst snokande i lägenheter blandat med nya mord med slashermässigt övervåld.
  Men hur funkar denna videovåldsbuffé då? Jag tycker den funkar alldeles utmärkt. Som sagt, det är faktiskt spännande, och just blandningen mellan filmiska kvalitéer och videosunk är smått magisk. Riktigt skönt dessutom att det inte finns några snutelement i filmen.
  Att jag inte sett den här innan!!

tisdag 11 juni 2019

Spellbinder

Spellbinder
Spellbinder
1988
Bolag: Esselte Video

  Den här såg jag när den kom. Minns inget av dem förutom att jag blev så där uppslukad av den som man kunde bli när man var ung och okritisk. Kan ändå förstå när jag ser den 30 år senare hur jag som tonåring kunde svälja betet. Ansikten som bevakar. Mystiska främlingar. Sånt gillade man ju. Och gillar.
  Advokaten Jeff Mills (Tim Daly) är på väg hem från en basketmatch med kollegorna när han ser en kvinna bli misshandlad av en man på gatan. Han stoppar misshandeln och erbjuder henne skjuts hem. Istället stannar hon hos honom och de blir ett par.
  Men det är nåt mystiskt med Miranda (Kelly Preston). Bakom den perfekta ytan döljer sig att hon är på flykt från en sekt och de är henne på spåren. Men vilka är egentligen med i sekten?
  Finns många fällor att ramla i när det handla om sekter och ockult alltså. Värst är det väl när halva filmen kastas bort på ritualer och sånt. Den här filmen är relativt förskonad från den biten. Istället är det en utmärkt vem-kan-man-lita-på-thriller. Inga större våldsinslag, men inte heller tvfilmsmässigt undvikande.
  Men det är själva mysteriebiten som är behållningen, i alla fall för mig. Hur någon kommer Miranda på spåren, men samtidigt kanske på nåt vis är inblandad själv. Eller? Den biten.
  De rituella scenerna funkar dessutom oväntat väl. Lite Wicker Man-känsla, vilket är as good as it get inom genren skulle jag säga.
  Sedan skadar ju inte perfekt inramning med 80-talsansikten som Preston och Rick Rossovich.

måndag 27 maj 2019

Eldkraft

Eldkraft
Hell Hath No Fury
1991
Bolag: Sandrews

  Det känns som att nästan allt jag rekommenderar nuförtiden är amerikanska tv-filmer. Kanske för att man nästan alltid blir överraskade när de är bra på riktigt. Lågt ställda förväntningar spelar in.
  Nu har jag slevat i mig den här historien om en framgångsrik bilhandlare som blir mördad av en kvinna som han haft ett kort förhållande med i college och sedan dess varit besatt av att få träffa honom igen. Hon har planerat sitt dåd väl och ser till att alla spåren leder till hans hustru, samtidigt som hon själv byter identitet och blir kompis med denne. Målet är att person efter person förgöra hela familjen.
  En fattigmans-Stepfather i tv-format som klarar Bechdeltestet med god marginal. Här är nästan alla huvudpersoner kvinnor i mogen ålder, och jag vet inte riktigt varför men det gör på något vis en ganska trött grundhistoria mer spännande. Kul också att se Amanda Petersen i en annan roll än den i Can't Buy Me Love. Om än lite samma karaktär som bortskämd rikemansdotter.
  Men titeln Eldkraft alltså! Mysigt intetsägande tv-filmtitel förvisso, men jag tror den ligger just den här filmen lite i fatet eftersom den inte säger någonting alls om vad filmen handlar. Skulle snarare rekommendera någon Farligt/Dödligt-variant.
  Typiskt film nummer tre i 3filmer3dygn-erbjudandet men som visade sig vara den bästa!

måndag 13 maj 2019

Krypande Hot

Krypande Hot
Slugs
1988
Bolag: Transfer

  Många bra beståndsdelar att utgå från här. Onda djur-film. Småstadsskräckis. Amerikansk eurocinema. Och visst, den slinker ner.
  En amerikansk småstad dränks i muterade sniglar efter att delar av stan byggt ovanpå en gammal giftfabrik (toxic waste, detta ständiga 1988-ämne). Av alla skräckisar som handlar om onda smådjur så tycker jag generellt bättre om när djuren kommer i ofantliga mängder än när de gigantiskt stora.
  Här får vi mängder så det räcker. Sniglar rinner ur vattenkranar, väller in genom ventiler, drar ner människor i brunnar. Och jag måste säga att man lyckas få nån slags panikkänsla trots allt.
  En annan sak som utmärker den här filmen i slashergenren är att nästan alla roller är medelålders. Ett visst bestånd av ungdomar som partar till osignad new wave finns här så klart men annars består filmen mest av stadens starke män som ska övertygas av nån ekolog att avloppen är fulla av sniglar.
  Vet inte om det stärker eller försvagar b-filmskänslan men det gör i alla fall filmen andas lite mindre kompisgäng-gör-film än slashers brukar.
  Kommer sannolikt aldrig se om den här filmen men på nåt vis blev jag lite imponerad ändå.

söndag 28 april 2019

Kära Systrar

Kära Systrar
Some Girls
1988
Bolag: Esselte Video

  Med tanke på den ändlösa mängd videofilm jag hyrde och såg under det tidiga 90-talet så är minnena ibland rätt dimmiga över vilka man sett eller inte. Speciellt när det gäller filmer i nummerserier och snarlika filmer (typ Eddie Murphy-filmer). Eller som i detta fallet Patrick Dempseys täta ström av tjejtjusarfilmer från slutet av 80-talet.
  Den här borde jag ha sett. Hade ju ett gott öga till Patrick Dempsey men framför allt till Jennifer Connelly på den här tiden. Men känner faktiskt inte alls igen den. Ska jag rannsaka mig själv som 16-åring så kan jag eventuellt ha hyrt den men stängt av den.
  Den skiljer sig nämligen en del från Dempseys övriga filmer från den här tiden, även om de huvudsakliga beståndsdelarna är ungefär samma: han är klumpig men eftertraktad.
  Men till skillnad från hans lättsamma pojkdrömskomedier så får väl denna ses som aningen kärvare. Här spelar han Michael, en ung kille som blivit oväntat dumpad av sin flickvän Gabi (Jennifer Connelly) men sen lika oväntat bjuden till att fira jul med hennes familj i Kanada.
  Han hoppas det är ett tecken på att hon har ändrat sig och åker dit. Där möter han hennes excentriska familj som alla bor tillsammans i ett slottslikt hus ute i obygden. Medan Gabi går och velar fram och tillbaka om deras förhållande så visar husets övriga kvinnor (systrar + mormor) intresse för Michael. Mormor kanske mest för att hon är senil och tror att Michael är hennes avlidne man.
  Ok, det låter kanske som att det skulle kunna vara rätt kul på nåt slags snubbligt 80-talsvis, men nä roligt är det verkligen inte. Det är nämligen en sak jag inte berättat än.
  Filmen vill nämligen inget hellre än att vara en mustig eurocinema-komedi, allra helst av franskt snitt skulle jag tro. Och man kan väl säga att de i alla fall gör allt som står i deras makt. Allt utspelar sig nämligen i French Canada, så viss del av filmen är till och med på franska. Vivaldi i soundtracket? Jadå.
  En sak man i alla fall lyckats få någorlunda europeisk är att filmen saknar handling, förutom det jag redan berättat att de ska fira jul. Ingen början, inget slut. Bara en samling scener som antingen är dråpliga eller mustiga.
  Egentligen så påminner Kära Systrar allra mest om en sån där mellankomedi av John Hughes, som kanske var Based Upon an Idea by John Hughes snarare än skriven eller regisserad av honom.
Den enda förmildrande faktorn är väl julen. Det är ju nåt visst med jul och snö i amerikanska filmer. Plus att jag får en lite mysig "FilmNet-känsla" av filmen men det är ingen idé att försöka trassla in sig i vad jag menar med det.