Livslögnen

Livslögnen
Tell Me No Lies
1991
Bolag: Filmkompaniet

  När jag jobbade i en videobutik i början av 90-talet fanns det en liten 14" tv kopplad till en moviebox bakom kassan där man kunde titta på film när det var kundlöst en solig vårdag. Det fanns inte speciellt många filmer som passade för ändamålet. Riktigt bra filmer ville jag ju ge full uppmärksamhet. Dåliga filmer ville jag inte se överhuvudtaget.
  Där kom Filmkompaniet som en räddande ängel. Filmer av den här sorten kom det minst ett paket i månaden med. TV-dramer med jordnära ämnen, ofta baserade på verklig händelse så klart, med hantverksmässiga birollsskådisar i huvudrollerna. Kanske är det min opålitliga nostalgihjärna som spökar nu igen, men jag älskar att sitta och titta på detta.
  Handling: när mamman i en familj dör i en bilolycka försöker styvpappan få vårdnaden av sonen, men märker då att väldigt lite finns dokumenterat om sonens födsel och vem den riktige fadern är. Ju mer han letar, desto mer början han förstå att hans fru har ljugit om det mesta.
  Ser att den lanseras som thriller på omslaget. Det är väl att ta i. Tyckte aldrig någonsin att den var spännande (speciellt inte eftersom 80% av händelseförloppet spoilas på baksidan) men däremot är det ju väldigt mysigt med såna här små pussel.
  Birollsskådisen Steven Weber (i den här filmen väldigt lik Björn Borg) och fina barnskådisen Robert Gorman (om ni är lika störda i huvudet som jag så känner ni kanske igen honom från Falcon Crest) är härligt, tv-mässigt stabila i huvudrollerna.