Maratonmannen

Maratonmannen
Marathon Man
1976
Bolag: Esselte Video

  Mina recensioner här börjar lite för ofta med att jag såg en viss film på FilmNet för en massa år sedan. Men det var starka och smakdanande år när jag satt och vräkte i mig klassiker, ofta istället för att gå till gymnasiet, om dagarna i början av 90-talet när vi hade FilmNet i hushållet. Den här filmen minns jag som helst fantastisk. Ett betyg jag har lärt mig att ta med en nypa salt när jag sett om filmer långt senare. Men det krävs ingen lättimpad 15-åring för att bli överrumplad av Maratonmannen alltså.
  Babe (Dustin Hoffman) är en universitetsstudent som en dag får oväntat besök av storebrorsan Doc (Roy Scheider). Doc är förmögen och framgångsrik i oljebranschen, men har - visat det sig - även gjort en del tjänster åt en ökänd nazist, Dr Szell (Laurence Olivier) genom att föra hans tillgångar mellan olika länder.
  På sitt besök i New York stämmer han träff med denne Szell som mördar honom. På något vis har han fattat misstankar om att Doc även berättat om honom för sin bror, vilket han inte har. Så utan att ha en aning om vad det handlar som så dras Babe in i en mardröm med nazister, falskspelade poliser och gamla skulder.
  Första halvan av filmen sitter jag mest och njuter av hela sammanhanget. Det är peak Dustin Hoffman, peak Roy Scheider, peak New York. En elegant och nervös thriller. Duger mer än väl. Men det är sen under andra halvan som man blir helt blown away. Febrigt, klaustrofobiskt, vackert, fruktansvärt. Många starka känslor på samma gång. Kan verkligen förstå hur den kröp under skinnet på mig som 15-åring, men trodde faktiskt inte jag skulle känna samma idag. Otrolig film!