Kiss Me Goodbye
1982
Bolag: Transfer
Jag trodde nog inte att jag skulle få återanvända taggen "komma tillbaks från döden på ett lättsamt sätt" så många gånger som jag fått, men tänker man efter så är det faktiskt en rätt vanlig genre i 80-talets videolandskap. En avlägsen släkting till kroppsbytarfilmerna, nästan.
Det blir ju sällan speciellt roligt, alltså. I den här filmen spökar James Caan i rollen som avlidne dansaren och gigolon Jolly. Hans fru (Sally Field) har hittat en ny man att gifta sig med, den betydligt stiffare Rupert (Jeff Bridges) och när de ska flytta in i huset där hon tidigare bodde med Jolly finns där som ett spexigt spöke och sätter käppar i hjulen.
Sally Field har ett par rätt roliga scener. Lite Goldie Hawn-vimsigt sådär. Alltid nåt. Men annars vet i tusan. James Caan känns ju inte som världens roligaste man direkt.
Regissören Robert Mulligan har jag varit rätt nyfiken på ett tag, eftersom hans kännetecken är mänskliga dramer och sån skit gillar man ju. Däremot har alla filmer jag sett av honom gjort mig besviken. Detta är inget undantag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar