torsdag 17 oktober 2013

Rätten Till Min Dotter

Rätten Till Min Dotter
Switched At Birth
1991
Bolag: Egmont

  Jag vet ingen annan än jag själv som älskar sånt här. En del andra okreddiga filmgenrer har jag bundsförvanter i. Jag vet var jag ska söka sällskap att se - låt oss säga - ett välspelat, hjärtevärmande relationsdrama från 1980. Men just i min faiblesse för sorgliga tv-dramer baserade på verkliga händelser är jag ganska ensam.
  Finns ju positiva saker med det också. Jag behöver till exempel aldrig riskera budgivning när någon film jag letat efter dyker upp på Tradera. Den här gav jag bara någon tia för.
  Det finns få saker som är så fint som att ta in en höstsöndag med hjälp av sådana här filmer. Speltid: tre timmar. Det gör inget om det skulle ringa. Den kan rulla lite i bakgrunden.
  Två nyfödda flickor blir förväxlade på BB. När den ena blir sjuk och dör i ung ålder så kommer det fram att föräldrarna omöjligen kan vara de rätta, och man lyckas spåra sin riktiga dotter. Och så börjar så klart en kamp om vem som är de rätta föräldrarna.
  Rätt standard alltså. Men jag har svårt att släppa den. Sådana här dramer blir ju lätt lite Hallmark- alternativt Danielle Steel-aktiga. Denna faller i ingen av fällorna och är istället välspelad och lättgillad. Bonnie Bedelia är en favorit i den här bloggen, och svårt att inte gilla pigga barnskådisen Ariana Richards som ett par år senare skulle slå genom i Jurassic Park.
  Trots de tre timmarna så sträckkollar jag utan att kolla på klockan. Det går ju inte undan direkt, det ska jag inte säga, men det är ändå trivsamt tv-nostalgiskt på ett sätt som jag aldrig verkar få nog av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar