Bodycount

Bodycount
Camping Del Terrore
1986
Bolag: Prisma

  Jag har fått lite ny lust att se om gamla slashers på sistone. De var en väldigt stor del av mitt uppvaknande som videohyrare. Så stort att jag i det närmaste ställt dem på klassiker-piedestalen utan att ens se om dem. För man vet ju, som sagt, att det egentligen är rätt bortkastad videotid.
  Bodycount var en av de där. De jag hyrde för nån tia, kopierade, såg i mitt pojkrum och berättade på skolrasten om att jag sett en asläskig film. Tror den är totalförbjuden. Bullshit så klart. Den svenska filmcensuren må ha gillat att roffa åt sig godbitarna i 80-talets videovåld, men samtidigt var det ju rätt få filmer som överhuvudtaget inte fanns på svensk hyrvideo.
  Hur står sig den här "totalförbjudna" filmen då?
  Jo, men det är väl lite business as usual på pappret. Ett gäng ungdomar beger sig upp i bergen för att campa och hamnar vid en nedstängd camping som lades ner efter att två unga dödades där för 15 år sedan. På campingen bor föreståndarparet (David Hess och Mimsy Farmer) kvar och säger att ungdomarna borde åka därifrån för i skogarna gömmer sig en gammal shaman som mördar folk. "Natten styrs av en gammal shaman" för att citera textremsorna.
  På ett sätt allt är som det ska i slasheruniversum. Gaaalna ungdomar som åker i överfulla Jeepar och spelar hittepå-AOR på högsta volym. 30-åringar i pippilotter spelar frigjorda tonåringar som stör sig på någon chubby practical joker som först skrämmer dem med nån läskig mask, sedan "stop fooling around" när den verkliga mördaren kommer.
  Men det finns saker som sticker ut från den amerikanska dussinslashern också. Till exempel att filmen är italiensk, med allt vad det innebär. Det spelar ju liksom ingen roll hur mycket man åkt till Colorado och filmat eller fått med amerikanska dekisskådisar. Det går ändå inte att vädra bort lukten av Italien när Ruggero Deodato regisserat.
  Bodycount blir liksom en länk mellan uramerikansk ungdomsslasher och Giallo. Jag tycker den funkar hyfsat. Det italienska bidrar till en vad-som-helst-kan-hända-känsla samtidigt som man ju känner ju trygg med de amerikanska miljöerna och b-filmsansiktena.
  Riktigt härligt att se denna igen, faktiskt!