Dragnet

Dragnet
Dragnet
1987
Bolag: Esselte Video

  Låt mig få presentera en av de filmgenrer jag har allra svårast för: medveten kult! Kultfilm är en sak, när en film kanske är urtypisk för en viss tidsepok, eller kanske är en tursam lågbudgetproduktion. Men när man redan från första manusraden tänker tanken att "nu gör vi en riktig kultfilm" då faller hela begreppet. I alla fall för mig.
  När Dan Aykroyd skrev och gav sig själv huvudrollen i "Dragnet" 1987 hade han TV-serien "Dragnet" i ryggen. Den sändes i USA under 50- och 60-talet, alltså under Aykroyds uppväxt, och var väl förmodligen en sån där serie som SNL-gänget talade om som nostalgisk kult. En polisserie av klassiskt amerikansk 50-talsmått var det, ni vet en sån där huvudrollspolisens röst är berättare som för historien framåt.
  Att göra en sådan film i seriös anda 1987 är förstår otänkbart så det är en med rågade mått glimt i ögat, snudd på parodi får man säga, fast väl ändå kärleksfullt. Det är precis så man uppnår känslan av medveten kultfilm, är jag rädd.
  Dan Aykroyd och Tom Hanks spelar de två omaka snutarna Friday och Streebek. Friday är notorisk skolbokspolis medan Streebek är lite mer easy going. Fallet de får behöver man inte gå in närmare på, men vi rör oss i alla fall i soliga, kalifornska miljöer kring tidningsmagnater med storhetsvansinne, tv-pastorer och hejdukar. 
  Nu har jag ju inte sett originalserien. Kanske missar man nån dimension om man saknar den i sitt nostalgiska bakhuvud, men jag har riktigt svårt att se något annat än en rätt ordinär thrillerkomedi. Vill man ha parodier så är Zucker-brödernas filmsvit betydligt vassare, vill man ha gränslös galenskap så får man mer av Jim Carrey och Ace Ventura-filmerna.