Den Vita Lögnen

Den Vita Lögnen
Believe in Me
1971
Bolag: Esselte Video

  En typ av film som är mysig att springa på i jakten på filmer till den här bloggen är romantiska 70-talsfilmer. Det finns ju en uppsjö i vågen efter till exempel Love Story som var hyperkommersiella på sin tid men är obskyra och odigitaliserade idag.
  Remy (Michael Sarrazin) är en populär läkare som tyvärr också är lite känslig och har svårt att hantera patienter som dör. Det hanterar han i sin tur med att ta amfetamin. En dag förälskar han sig i Pamela (Jacquelie Bisset), en präktig ung kvinna som jobbar på ett barnboksförlag. Hon blir chockad när hon märker att Remy missbrukar amfetamin, men väljer att tro att han har kontroll över det.
  De köper en lägenhet ihop för att renovera den. Det är jätteslitigt. Ett problem som man löser med att även Pamela testar amfetamin. Så småningom leder missbruket till att både Remy och Pamela förlorar sina jobb och går in i det där lite mer klassiska missbruket med jakten på pengar och droger.
  Så den här filmen gör resan från att vara en ganska gullig kärleksfilm av 70-talssnitt till att bli en livet-på-gatan-film vilket känns ganska udda och turbulent. Bäst är dock första halvan innan knarkandet drar igång på allvar, när det fortfarande är ett dilemma om Pamela ska stå ut med Remy eller inte. När hon väl faller ner i djupet tappar filmen rätt mycket för mig.
  Avskyr verkligen knarkiga filmer i avseendet drogdimmor och hallucinationer. Nu tycker jag den här filmen håller sig utanför det ganska bra, men man blir ändå lite trött när drogscenerna avlöser varandra. Då försvinner även nerven som finns i första halvan av filmen.
  Men i stort väger tidsdokumentet tungt och 1971 är alltid härligt på film. Snygga färger, innerliga skådespelare och knarriga 70-talsballader. Klart värt att slösa 85 minuter av livet på.