Let's Get Harry

Let's Get Harry
Let's Get Harry
1986
Bolag: VideoTrade

  Ett litet projekt i mitt huvud: se filmer som är kända för att vara dåliga som jag inte sett. Menar då inte så-dåliga-så-det-blir-roligt-filmer utan mer filmer man minns fick usla betyg eller som kompisar enades om var en skitfilm. Vet inte var jag hämtat min skitfilmsreferens till just den här filmen, men jag har i alla fall under alla år undvikit den för att den ska vara dåligt.
  Fram till 20-årsdagen av 9/11 då jag plötsligt stoppar in den i spelaren.
  Harry i fråga är Harry Burch Jr (Mark Harmon), en omtyckt rörmokare från en amerikansk småstad som är på affärsresa i Colombia när han blir kidnappad av nån gerillagrupp ihop med USA:s ambassadör. När det visar sig att Washington gör alldeles för lite för att få hem gisslan bestämmer sig Harrys bror Corey (Michael Schoeffling) och några sköna polare för att själva åka ner till Colombia för att frita Harry.
  Till sin hjälp hyr de legosoldaten Norman (Robert Duvall) som har god kunskap om Colombias djungler.
  Ja, den där filmen kuggar Bechdeltestet, det gör den.
  Och ja, det är ju dussinaction så det stänker om det, kan verkligen fatta om filmen fick överkryssad geting i Expressen när den kom, för det är ju rent junk egentligen. Men denna skräpsten har slipats fint av de 35 år som gått och blivit något helt annat med tiden. Ett helt ljuvligt tidsdokument.
  Vi börjar med skådisarna. Som fantast av birollsskådisar sitter jag som ett barn på julafton och ser det ena halvbekanta ansiktet efter det andra dundra förbi på tv-rutan. Redan nämnde huvudrollen Michael Schoeffling har jag bara sett i Sixteen Candles tidigare. Thomas F Wilson (Biff i Tillbaka till Framtiden)! Matt Clark (från Dynasty)! David Hess! Gary Busey för tusan! Och Glenn Frey från Eagles av nån anledning. Man bara myser!
  Sedan har filmen precis den rätta 80-talsstämningen utan att pastellig, framför allt första halvtimmen av filmen är njutbar ur det perspektivet. Vinter i amerikansk glesbygd 1986. Sedan när man väl hamnar i Colombia är det glesare mellan glädjeämnena. Då bara bockar man av actionfilmens allra tröttaste hörnstenar. Det är skottlossningar i djungeln, det är opålitliga utlänningar, vackra men farliga kvinnor och så vidare. 
  Så mitt tips blir att se gärna början på den här filmen, som en tidsdokument eller kanske som birollsbingo. Men jag vill gärna bespara er resten så: Ja, de får hem Harry.