Jennifer

Jennifer
Jennifer
1978
Bolag: Crown Video

  Jennifer (Lisa Pelikan) är en ung tjej som blivit antagen som stipendiat till en prestigefylld internatskola. Hon bor ensam med sin djupt religiösa pappa och hamnar utanför i skolan där de andra eleverna kommer från rika familjer.
  Speciellt senatorns dotter Sandra utsätter henne för mobbing och utfrysning. Jennifer kommer nån slags religiös sekt som verkar kunna styra ormar med tanken, något som hon säger till sin pappa hela tiden att hon lagt bakom sig.
  Men när mobbningen går överstyr börjar Jennifer plocka fram ormarna igen.
  Ja, redan på omslaget flaggar man ju för vissa Carrie-referenser. Jag har den filmen i lite för grumligt minne för att säga hur likt det här, men jo lite samma handlingar är det ju. Hämnd på mobbare, lite ockult.
  Spännande då? Nä, verkligen inte, men 1978 gör sitt för myset och den är aldrig direkt tråkig. 

Play Dead

Play Dead
Play Dead
1983
Bolag: Crown

  En familj är i spillror efter att ett av syskonen har dött. Mamman Hester (Yvonne de Carlo) gör ett försök att ena den splittrade familjen, som fortsätter råka ut för olyckor. En son blir påkörd av en bil, en dotter blir elektrifierad i badkaret och så vidare. Vad de inte vet (men som vi tittare vet) är att mamman har allt utom goda avsikter.
  Hon utövar svart magi och får på det sättet familjens hund Greta att utföra olyckorna.
  80-talets videoomslag var ju bra på att skruva upp förväntningar med fantastiska recensioner från okända radiokanaler. Ett annat sätt kunde vara att hinta om videovåld, och detta är naturligtvis en film som inte kommer i närheten av vad omslaget hintar om.
  En lite fånig voodoo-thriller med några överspelade mordscener och däremellan lite småtrött polisdeckare. Men här finns ändå en "Bloody Birthday"-känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på men som piggar upp ett videohjärta ändå. 4.2 på IMDB. Spot on!

Dödlig Smekmånad

Dödlig Smekmånad
Murder in Music City
1979
Bolag: Crown

  Denna var ju lite udda. En tv-deckare från 1979 som utspelar sig bland countryartister i Nashville, riktiga och påhittade. Huvudpersonen är låtskrivaren Sonny Hunt (Sonny Bono) i New York som får veta att hans musikerkollega blir utpressad och när den undersökande privatdetektiven blir mördad så tar han över fallet och åker till Nashville dit spåren leder.
  Där minglar han med diverse countryartister, de allra flesta riktiga. Det är Mel Tillis, Ray Stevens, Ronnie Milsap med flera. De har några icke bärande repliker var, och har väl fått betalt genom att få sjunga sin senaste hit i filmen. Inte alltid helt sömlöst in i handlingen får man säga. Även saxofonisten Boots Randolph dyker upp i en kort scen, men han hinner ändå riva av sin klassiker "Yakety Sax" (Benny Hill-låten).
  Men de countryartister som själva intrigen gäller är påhittade, t ex legendaren Billy West (Claude Akins) vars fru är sångerskan som blir utpressad.
  Inte mycket spänning i detta, som ni kanske anar, men det är ändå riktigt härliga 90 minuter om man gillar tv-filmer och 70-talsmusik. Själva deckardelen är lite som ett discofunkigt avsnitt av Mord och Inga Visor, en lättsam whodunit. Men det är inte den man kommer för utan det härliga tidsdokumentet och känslan av prime time-tv 1979.

The Horror Star

The Horror Star
Frightmare
1983
Bolag: Crown

  Den här filmen fanns på lågprishyllorna i minst två av Halmstads videobutiken när det begav sig. Hyrde den aldrig. Den ser ju faktiskt helt värdelös ut. Dock äger jag hyrfilmen sedan många år. Köpte den av nostalgiska skäl nån gång och sen dess har den stått där.
  Är det värt 85 minuter av livet att till slut se den?
  Conrad Radzoff (Ferdy Mayne) är en före detta skräckstjärna av Bela Lugosi-modell, som bor ensam i ett stort slott. När han dör blir hans kropp kidnappad av ett gäng fans som vill ha en sista festnatt med sin idol.
  Men väl på plats i hans slott så visar det sig att Conrad planerat för den här stunden. Han dyker upp på små tv-skärmar här och var och verkar planera att ta död på ungdomarna en efter en.
  Vad som är skräck är så klart högst subjektivt men den här filmen lyckas nog pricka in allt jag inte tycker är läskigt. Det är gravkistor som öppnas! Det är besvärjelser! Det är gravkammare, kolsyredimmor och gamla slott. Så förutsättningarna kunde vara bättre redan i teorin.
  Men hur håller den som slasher då? Och som b-film? Finns känslan där. Nope. Morden begås antingen i totalt mörker eller så är de av den där övernaturliga sorten där någon typ slungas iväg in i en vägg. Den rätta b-filmsnerven saknas också. Känslan är snarare ganska-snäll-tvfilm, måhända kryddad med några brutala mord (i mörker).
  Så tyvärr, den är ungefär lika dålig som den ser ut, fast på ett lite annat sätt, kan man säga.

Awakening of Candra

Awakening of Candra
Awakening of Candra
1983
Bolag: Crown Video

  TV-film igen. Svårt att bli av med beroendet. En av de stora maskinerna i genren är Paul Wendkos som skyfflade ur sig 2-3 filmer om året under nästan hela sin långa regikarriär. Inte sällan är de tv-anpassade b-filmer och sådant slukar jag som bekant gärna.
  Candra och Julio, ett ungt och nygift par, firar sin smekmånad i vildmarken och tar hjälp av en man de träffar för att hitta bättre fiskevatten. Mannen är sajko av den lite, eh, tydligare sorten och skjuter ihjäl Julio och parets hund.
  Fram tills dess skulle det kunna vara en film i vågorna efter Last House on the Left, Death Weekend, Den Sista Färden och så vidare. Men sedan händer något. Istället för att bli en lång vildmarksjakt mellan sajkomannen och Candra så flyttar filmen fram tre dagar i tiden när de båda kommer in på polisstationen för att berätta att det var en olyckshändelse.
  Sedan varvar filmen mellan att Candra försöker hitta tillbaka efter det som hänt och att visa vad som verkligen hände där ute i vildmarken.
  Måste säga att jag gillar upplägget. Även om genren väl är thriller så är det aldrig direkt några spännande scener, men intressant ändå att se vart det ska ta vägen.
  Jag är lite nöjd att jag lyckades placera att jag kände igen huvudrollens Blanche Baker från hennes marginella biroll i Sixteen Candles året senare. Nu är det en film jag visserligen sett många gånger men ändå. Inte helt självklart ställe att leta på.