Nattens Ondska

Nattens Ondska
Evils of the Night
1985
Bolag: Viking Video

  Ett rymdskepp landar ute i den amerikanska vildmarken. I rymdskeppet, som estetiskt påminner lite om en vårdcentral 1980, finns någon slags forskningslag (lett av John Carradine i en av hans sista roller) som forskar på levande människor. Till sin hjälp har man två sinnesslöa bilmekaniker som fångar in campande ungdomar som rör sig i skogarna.
  En blandning mellan slasher och sci-fi får man väl kalla den här filmen. Det jag inte riktigt förstår är om det är en riktigt dålig film eller någon slags medveten kultfilm man försöker göra. Så klart är jag medveten om vad man kan förvänta sig av en slasher vad det gäller skådespeleri, originalitet och så vidare, men det är som att skådespelarna nästan gör parodi på dåliga skådespelare på något vis. Förbryllande dåligt.
  Sedan är jag ju inte speciellt förtjust i medvetna kultfilmer eller skräckkomedier heller. Detta kanske är lättare att stå ut med om man har en förkärlek för saker som är lite camp. Men jakten på en mysig, osedd slasher är dessvärre förgäves. Visst, här finns ett gott bestånd av "TJ, is that you?" och liknande slasher-klyschor, men det blir liksom parodiskt när man har den fjantiga inramningen med rymdskeppet i bakhuvudet. Vore bättre om det bara var två sjövilda bröder som gick bezerk. Varför krångla till det?

Strålande Tider

Strålande Tider
Modern Problems
1981
Bolag: Viking Video

  Känd som en av Chevy Chases sämsta filmer. Kanske den allra sämsta. Även enligt honom själv. Har aldrig sett den på grund av det, men tänkte samtidigt att Chevy Chase har ju lyckat vara den enda behållningen i rätt många svaga filmer genom åren.
  Han spelar Max Fielder, en medelålders man som jobbar som flygledare. En dag gör hans flickvän slut via telefonsvararen och hans värld rämnar. På väg hem i bilen hamnar han bakom en lastbil som läcker radioaktivt avfall, och när han kommer hem är hans dels självlysande och dels besitter han en förmåga att flytta saker utan att röra dem. Något som han får nytta av när ex-flickvännen börjat dejta en ny kille.
  Det är ju rätt svagt alltså. Ingen superstory, men det finns ändå potential till roligare situationer än vad som uppstår här. Chevy känns lite avslagen och trots bra birollsskådisar som Mary Kay Place och Brian Doyle-Murray så vilar b-komedi-känslan tungt. Väldigt få, om ens några, roliga scener tyvärr.

Blodspest

Blodspest
Mutant
1984
Bolag: Viking Video

  Gick och plockade en film på billiga hyllan idag. Ska jag välja ut en sinnesbild från videobutikernas billiga hörn, där filmerna kostade nån tia att hyra, så blir det nog det här omslaget. Man fattade ju att det var nån slags skräckfilm, ändå lockades jag aldrig att se den. Dessutom trodde jag den hette "Blodspest Mutant" som lät lite konstigt. Jag tänkte att det var en skum film, och sånt gick ju inte för sig.
  Två bröder ute på bilsemester blir prejade av vägen av några lokala yokels och tvingas övernatta i en liten gudsförgäten by nånstans i den amerikanska södern. De känner direkt att nåt är fel där och inte blir det bättre av att de hittar lik som senare är försvunna när de ska visa sheriffen. Det visar sig att invånarna i byn håller på att bli zombies på grund av att nåt företag gräver "toxic waste" i marken.
  Först blir jag faktiskt positivt överraskad. Hela första halvan av filmen kan jag kryssa av massor. Det är fin tidig-80-talsstämning. Det är 16 mm. Det är shot on location. 
  Wings Hauser och Lee Montgomery är förtjusande b-films-snygga och Bo Hopkins gör sin paradroll som introvert grubbel-sheriff inte milsvida från rollen som jag minns honom för mest annars, som Matthew Blaisdel i Dynasty.
  Så lång allt gott. Inte jättespännande men jag känner ändå högklassikt videomys, på nåt vis. Men sen blir det zombies och zombies. Till att börja med mitt sämsta skräckfilmselement tror jag. Sedan blir det ju inte bättre av att de ser ut som den där blåa zombien som går omkring och yrar om svartkopior i Ressurection of Michael Myers.
  Så visst, vill man känna lite autentiska videohyrarkänslor från mitten av 80-talet så funkar den här filmen bra som exempel. 

Summer of Fear

Summer of Fear
Stranger in Our House
1978
Bolag: Viking Video

  Wes Craven hade 1978 gjort stilbildande undergroundklassiker som Last House on the Left och The Hills Have Eyes. Men även en konstnär ska ha mat på bordet, så mellan varven klämde han inte lite tv-filmer i CV:t. Här är en ganska oskyldig tv-thriller som så klart marknadsförs som av skräckmästaren Wes Craven på omslaget.
  Kan förstå om videovåldsungdomar drämde den här filmen i disken hos videouthyraren dagen efter, för här finns inga spår av hans tidigare gränslöshet eller våldskapital. Däremot finns en puttrig och tv-vänlig ungdomsthriller om en familj i Kalifornien som tar hand om sitt tonåriga systerbarn när dennes familj dött i en bilolycka. Men vem är egentligen flickan som bor hemma hos dem? Familjens dotter (Linda Blair) anar oråd när hon gräver i kusinens tillhörigheter och hittar spår av ockultism samtidigt som en rad olyckor plötsligt händer i familjens närhet.
  Som sagt, här finns inget att oroa sig för vare sig det gäller spänning eller våldsinslag, men det är ändå comfort food i hyrvideoformat på nåt vis. Det är nåt visst med den hantverksmässiga stabiliteten hos amerikanska tv-filmer från den här tiden.