Body Rock

Body Rock
Body Rock
1984
Bolag: HemVideo

  En av mina visioner med den här bloggen var att äntligen se filmer som man alltid såg på hyllorna i videobutikerna förr, men aldrig hyrde eller såg. En variant av det tänket är alla filmer som man hörde talas om via soundtracket, men som man aldrig ens hittade i videobutikerna eller såg gå upp på bio.    
  Body Rock är ett klockrent exempel. Maria Vidals titellåt köpte jag på singel efter att hört den på Tracks, soundtracket minns jag stod länge på Domus skivhyllor. Men filmen såg jag aldrig. Det är faktiskt inte förrän på senare år som jag kommit över ett ex av den svenska hyrfilmen, och då rentav första gången jag ens sett den.
  Lite elakt kan man väl säga att man förstår varför när man ser den, fast ändå tycker jag inte att den är sämre än sina samtida succémotsvarigheter (Flashdance, Footloose...). Det går ut på ungefär samma sak: att dansa. I Flashdance finns ju de där meningslösa scenerna när Jennifer Beals jobbar som bilmeck. I Body Rock finns nån slags historia om där huvudpersonen Chilly D ska bli kontrakterad av nån dansargentur men vägrar lämna sina polare i sticket. Det kan man förstå.
  Chilly D spelas nämligen av Lorenzo Lamas (vid tidpunkten känd som snyggingen Lance i Falcon Crest), och Lorenzo är ingen dansare. Han skuttar hjälpligt ikapp med de andra riktiga dansarna, men rör sig mer sportigt och vigt än rytmiskt. Däremot är det en fröjd att se när hans kompisgäng dansar electric boogie och allt det där som folk gjorde på gatorna 1984. Minns det mycket väl. Hela Halmstad kokade.
  Visst älskar man namnet Chilly D förresten? Låter så svenskt på nåt sätt. Som nån SWEMIX-rappare 1990.
  Usch, nu låter jag som Filip & Fredrik känner jag, när jag raljerar över 80-talet. Ska sluta med det. Svårt att annat än att sitta och le till en film som denna dock. Känns obegripligt idag hur man kunde sätta ihop en film med så här lösa boliner, fast ja, det var väl den tidens High School Musical.
  3.3 på IMDB. Tycker nog den är snäppet vassare ändå.