Hello Again
1987
Bolag: Egmont
Det är något visst med filmer som ger en känslan av att man såg den här filmen om och om igen som yngre, fastän man aldrig har sett den. Kanske är det minnen från trailers man såg många gånger, kanske är det helt enkelt att den är ett så ultimat dokument av sin tid att den står på egna ben som default-80-talsminne.
Enda minnet jag har av den filmen från förr är att FilmNet (dåtidens Canal+) blåste upp den som om den vore filmhistorien stora komediklassiker som de fått exklusiva rättigheter till.
Detta är snarare filmen du tar till när du sett Baby Boom, Tootsie och Två Systrar För Mycket till leda och gärna skulle ge dig ut på lite andra gator i New York utan att för delen behöva vara utan elpiano/saxofon-soundtrack och förväxlingar i svängdörrar.
En av decenniets stora videogenrer var ju kroppsbytarfilmerna (Big, Sådan Far Sådan Son, Vice Versa osv) och här ser vi en av sidogenrerna som dök upp i kölvattnet. "Komma tillbaka från döden på ett lättsamt sätt"-genren. Shelley Long är en uppoffrande hemmafru som dör och blir väckt från döden av sin spirituella syster Zelma. Ni fattar nog vart det är på väg. Att se sitt gamla liv i ett nytt perspektiv och den biten. Shelley Long är dessutom klantig. Hon välter ner vaser, sätter saker i brand och ramlar med höga klackar. Detta har egentligen ingen riktig poäng i historien, kanske något som de la in när väl Shelley Long tackat ja till rollen.
Hello Again är så mycket 1987 att den nästan blev otittbar i januari året efter. Trots att den varken är rolig eller egentligen speciellt bra så tittar jag gärna klart på den. Man vill ju se vad för magnifik slutscen de kokat ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar