Den Sjätte Dödssynden

Den Sjätte Dödssynden
The Rosary Murders
1987
Bolag: Jaguar Films

  Detta är andra filmen i rad som jag drar svenska paralleller till. Denna gången ungefär lika vaga som förra gången. Jag ska ändå göra ett försök att förklara vad jag menar.
  I de amerikanska filmer jag kommer på som handlar om seriemördare så har mördaren sällan ett motiv till vad han håller på med. Möjligen ett mönster. I svenska deckare är regeln snarare den motsatta. Visst skulle det väl kännas lite snopet om man pulsade genom en Beck eller Maria Wern och den slutade med att den skyldige var en lustmördande psykopat utan någon som helst relation till offren? Ofta ska ju beteendet härledas till något för länge sen osv. Ni kan det där.
  Den Sjätte Dödssynden (för övrigt en helt meningslöst default-titel med facit i hand) är dessutom något så ovanligt som en thriller i kyrkomiljö utan ockulta inslag. Även det känns lite svenskt, gör det inte? (Sista gången jag frågar)
  Donald Sutherland spelar med den äran en katolsk präst vars församlingsvänner blir mördare till synas utan anledning. Efter några mord så biktar sig mördaren för honom och då blir det så klart den vanliga visan där han slits mellan att göra rätt eller följa sina religiösa plikter. Det låter tradigt, jag vet, men den är faktiskt rätt bra. Själva bakgrunden läggs ut ovanligt snyggt och ett par scener är verkligen ovanligt spännande för att vara i thriller-genren.
  Det är något så härligt robust och mustigt med en film i kyrk- och klostermiljö med slitvargar som Donald Sutherland och Charles Durning i huvudrollerna. Ett par kvinnliga diton hade gärna fått vara med också, inte bara för det jämställda utan även för att det blir lite väl gubbigt ibland.