Out Of Bounds

Out Of Bounds
Out Of Bounds
1986
Bolag: Video Trade

  Det är svårt att inte le till inledningsscenerna av Out of Bounds. Kamerasvep över klassiskt skurkiga hamnområden, lite klassiskt 80-talssoundtrack (av Stewart Copeland i Police av alla människor) och sedan den mesta tidstypiska snyggskurkskådisen av dem alla - Jeff Kober (Hollywoods Per Morberg) - som får leverera första repliken.
  Jag vet inte varför jag låtit den här filmen bli osedd så länge egentligen. Anthony Michael Hall hade vid tidpunkten ett imponerande track record med Ett Päron Till Farsa, Sixteen Candles, Drömtjejen och Breakfast Club precis bakom sig. Detta var första storfilmen utan John Hughes. Och ja, om man ser filmen för att få knivskarpa ungdomsporträtt så blir man nog besviken, men om man sätter den bredvid den genomsnittliga thrillerkomedin (yep, det är dags igen!) så klarar den sig mycket bra.
  Daryl (A-M Hall) är en bondpojke som lämnar gården i jakt på ett bättre liv. På flygplatsen blir hans väska förväxlad med en likadan innehållande knark och naturligtvis ska då knarkhandlarna ha tag i den riktiga väskan.
  När man beskriver handlingen så låter den nästan lite nordisk, eller hur? Någon inom den nordiska filmindustrin måste haft ett ändlöst förtroende för manus som gick ut på att väskor förväxlades under 80-talet. Jönssonligan, Sällskapsresan, Plastpåsen och så vidare. Som så ofta annars så sprider sig "den svenska modellen" och detta kanske var Hollywoods sätt att casha in lite på väsktrenden. Eller så är det helt enkelt det ultimata thrillerkomedi-ämnet.
  Det finns dock en massa saker som skiljer den här filmen från de finurliga svenska väskbytarkomedierna. Här finns alla de klassiska actionkomedi-sekvenserna (så klart inklusive mopedåkning genom fruktmarknad) fast uppblandat med ett ganska oväntat (och oberäkneligt) mått av våld och grymhet. Här finns också den tradionella produktplaceringen i form av gästspelande musiker. I en alldeles för lång scen på en skum klubb spelar Siouxsie & the Banshees på scenen och får givetvis tillfälle att spela sin nya singel (vid tidpunkten "Cities in Dust").
  Out of Bounds lämnar en märklig känsla efter sig. Även om jag aldrig sett den tidigare så fylls jag av nostalgiska känslor som om den vore ett kärt återseende.
  Thrillerkomedier ska ju helst ses med sån där hoptryckt text-tv-text a la FilmNet i början av 90-talet. Men kan man inte få det så tycker jag att en hoppig hyrfilm med reklam för Ishtar är gott nog.