Promised Land
1987
Bolag: Transfer
Tydligen var jag inte mätt på varma relationsdramer efter den senaste tidens överdoser och tryckte in den här kassetten i spelaren idag. Ett förhållandevis ofarligt beroende får man säga. Ensemblebilden och den svenska taglinen längst ner på omslaget fick mig att ta för givet att detta skulle handla om fyra vänners relation under ett antal år. Lite coming-of-age sådär. Kanske nåt pris på Sundance.
Helt fel hade jag inte. Visst handlar det om unga, sökande vuxna och visst finns relationer med i bilden, men annars fattar jag inte riktigt vad man vill säga med den här filmen. Man får följa några personer helt enkelt. Alla kommer från samma amerikanska håla. Nån har blivit kvar, en annan studerar nånstans, en tredje flydde men kom tillbaka gift med en prostituerad. Nån lever kvar i det förflutna medan andra skyndar på framtiden. Den enda av de parallella historierna som griper tag ens lite är relationen mellan Kiefer Sutherlands rollfigur Danny och hans föräldrar.
Sedan behöver väl inte alltid en film ha en glasklar handling för att man ska tycka de är bra. Filmen av den här typen bygger helt på vilken kemi man får med dem. Miljöerna, ansiktena, karaktärerna. Jag har till exempel svårt att sätta fingret på varför jag älskar en film som Öga Mot Öga, annat än att jag fångas av den direkt och att den aldrig släpper.
Promised Land funkar lite som Sweet Heart Dance som jag såg häromveckan. Man sitter och tittar på den, bryr sig inte så mycket, sedan är den slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar