Pin
1988
Bolag: Jaguar Films
Fram till låt oss säga 1987 så var det ingen nackdel att en skräckfilm var en lågbudgetfilm. Då kunde b-filmens enkla miljöer, skeva ansikten och billiga musik snarare bidra till äktheten och ge en nästan dokumentär känsla. Som ofrivillig indiefilm.
Men sedan hände något. Det är något med en slasher från 2011 som ger mig totalt motsatt känsla jämfört med en film med exakt samma handling från 1980. Jag får för mig att det har med inspelningsteknik att göra men är inte säker. B-skräck mår bättre på grynig 16 mm-film än på krispig digitalbild med dova subbassmällar.
Detta måste vara en av de första skräckfilmerna i den moderna eran. Jag känner mig tvungen att dubbelkolla på IMDB att det verkligen inte är en tv-film, för den har precis den där bleka bildkvalitén som jag minns från tidens miniserier.
Jaja, hur som helst. Detta är en ganska knäpp historia. En doktor har en verklighetstrogen docka på sin praktik för att lära barn om anatomi. Hans son tror att dockan lever och ser den som sin kompis. Doktorn och hans fru dör i en bilolycka och barnen tvingas bo ensamma i familjens hus. Även dockan får bo i huset och sonen blir mer och mer besatt vid att den lever.
Det är väl ungefär lika skrämmande som det låter. Jag tror inte jag kände att filmen var spännande en enda gång (mycket på grund av den tråkiga tv-filmsstämningen) och varken karaktärer eller skådespelare är något man blir intresserad av. Jag tänker att man försöker göra något lite tankeväckande och disturbing. Relationen mellan syskonen är lite speciell t ex. Här skulle lite sunkig b-filmskänsla a la 70-tal kunna göra susen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar