Puppet Master

Puppet Master
Puppet Master
1989
Bolag: Esselte Video

  Återigen: b-skräckfilmen tappade sin glans i mitten av 80-talet när man övergav "riktig" film och började filma i videoformat. Jag tänker mig att en film som denna, en egentligen småputtrigt läskig historia om levande trädockor, skulle gjort sig alldeles utmärkt på grynig 35 mm med lite brännslitage.
  Istället känns det som ett slasheravsnitt av Glamour med den där disiga direkt-till-video-känslan som blåser bort eventuella läskigheter med vinden.
  Filmen tar sin början under andra världskriget där dockmakaren Andre Toulon (William Hickey) lyckas ge liv åt sina dockor med hjälp av en gammal egyptisk metod. När nazisterna försöker komma åt hans hemlighet tar han livet av sig.
  Tillbaka i nutiden (dvs sent, dimmigt Glamour-80-tal) och ett antal forskare (?) samlas på en stor herrgård där deras vän och kollega precis ha gått bort. Det visar sig att han kommit på hemligheten kring de levande dockorna och att de finns där i huset.
  Jag kan tycka att det låter rätt bra på pappret, men filmen är nästan motbjudande slätstruken och ospännande. Allt kan så klart inte skyllas på att den är videofilmad. Men låt mig jämföra med en annan rätt slätstruken film, Umberto Lenzis Ghost House, som också har lite dockor i handlingen och är från ungefär samma tidsepok, så tycker jag att den här stämningen är mycket bättre än den här.
  Det man får ge Puppet Master dock är att musiken är lyckad. Richard Bands spöklika cirkustema är i sin billiga enkelhet effektfullt nog att vara en klassiker i genren.