Crossing Delancey
1988
Bolag: Warner Home Video
Ännu ett fall av herregud, varför har jag inte sett den här filmen tidigare? Man kan lätt bocka av de flesta av mina favoritkriterier när det gäller film, och dessutom lägga till ett bedårande soundtrack av lite förbisedda syskontrion The Roches. Deras låt till eftertexterna, "Lucky", är den perfekta blandningen av 1988, ponduskvinnepop och New York.
Amy Irving spelar Izza, en medelålders kulturkvinna på Manhattan som lever i sin dröm via jobbet på en klassisk bokhandel där hon arrangerar uppläsningskvällar och mingel och halva kultureliten ingår i hennes bekantskapskrets. Farmor Bubbie (jepp, vi snackar livlig judisk familj) är dock bekymrad att hon lever singelliv och försöker para ihop henne med Sam Posner, en enkel man som säljer pickles på gatan. Izza har istället ögonen för den berömde författaren Anton Maes (Jeroen Krabbe) som har givit henne lite uppmärksamhet på sistone.
Har man plöjt genom ett antal såna här filmer i sitt liv är det inga större chocker som väntar. Naturligtvis är den snygga författaren självupptagen och opålitlig, medan hennes förutfattade meningar om Sam gång på gång visar sig inte stämma.
Men jag sitter inte här för att bli överraskad. Jag sitter här för att känna förstklassigt New York-mys, komplett med bruna bokhandlar och vänliga birollsansikten. Som en filmatiserad Carly Simon-låt.
Till noteringarna bör tas att man 1988 kanske inte såg en person som stod och slevade upp picklade grönsaker (med händerna) i burkar på gatan med riktigt samma ögon som man ser det idag. 2014 är det väl sannolikt bland det hippaste man kan göra.
Såg denna för något år sen och blev väl lite besviken på det stora hela. Men bra musik var det uppenbarligen (gav musiken en fyra).
SvaraRaderaSå här skrev jag om Crossing Delancey.