The Stepfather
1987
Bolag: Transfer
Det har fallit sig så att mina starkaste minnen av videofilmer på 80-talet inte tvunget är de bästa filmerna, varken enligt gängse uppfattning eller min egen smak, utan de filmer som jag hade kopior av i min egen samling.
Stepfather II gavs ut av VCM, ett bolag som inte hade något kopieringsskydd och vars filmer jag så gott som utan undantag kopierade när jag hyrde dem. Ettan däremot, gavs ut av Transfer, som hade ett kopieringsskydd som krävde lite trixande för att komma runt. Dessutom var ju alltid Transfer-filmerna dyrare.
Resultatet har blivit att jag än idag kan tvåan utantill, fastän jag inte sett den på säkert tjugo år, medan jag bara har fragmentariska minnen av ettan, som jag alltså bara hyrde och såg en gång.
Litet undantag för bloggens tema, med andra ord. Jag har sett den här filmen innan, fast det var väl runt 25 år sedan och jag minns i princip bara någon enstaka scen.
Kommer direkt in i mysstämning. Höstsol i amerikansk villaförort. Terry O'Quinn spelar en man som precis har mördat hela sin familj av oklar anledning, men går oberörd genom det välstädade bostadsområdet och lämnar sitt gamla liv bakom sig. Några månader senare har han skaffat sig ett nytt liv under namnet Jerry Blake med änkan Susan och dennes tonårsdotter Stephanie.
Jerry försöker spela korten rätt men kommer inte överens med Stephanie som berättar för din psykolog att hon har en känsla av att Jerry inte är den han säger.
The Stepfather känns modernare än de flesta andra 80-talsthrillers man tuggar i sig. Inga schablonmässiga "sexiga vittnen" eller trötta poliser utan en historia som växer fram som ett actionlöst drama mer än en effektsökande thriller. Spänningen är av typen att någon rotar i en byrålåda samtidigt som man vet att någon är på väg att upptäcka, och det är ärligt talat bland det värsta jag vet att titta på. Oavsett om det är i en genuint spännande film (som här) eller i ett avsnitt av...tja, Rederiet.
Med facit i hand så är detta en perfekt film för den här bloggen. En film som andas 80-tal och hyrvideo ut i fingerspetsarna, men som samtidigt har kvalitéer bortom tidsdokumenterande och nostalgi.
Ja herregud, vad man trixade med korskopplingar och sådant där för att få tag på godbitarna. Jag har nog inte sett ettan på lika länge som du men minns att den skrämde skiten ur mig när det begav sig.
SvaraRaderaJag fattar än idag inte alls hur de här kopieringsskydden funkade. En kompis hade hittat den magiska kopplingen mellan två videomärken (tror det var Panasonic och Philips) som av någon anledning tog bort Transfers kopieringsskydd med vanlig scartsladd. Då gick vi och hyrde en massa Transfer och kopierade, men sedan gick det ändå inte att kopiera kopiorna. Märkligt.
SvaraRaderaSe om Stepfather, tycker jag. Den håller!
Hade själv missat denna när det begav sig, men har länge velat se den. Såg den till sist i somras och blev trots allt ganska nöjd. Kunde väl ha fullföljt lite bättre mot slutet för att bli minnesvärd, men helt klart värd en titt.
SvaraRaderaStepfather gav jag en trea.