Squirm - Krälande Fasa

Squirm - Krälande Fasa
Squirm
1976
Bolag: Walthers Video

  Låt mig först dela ett minne som kommer till mig när jag ser den här filmen. Jag går väl i åttan eller nian och har fejkat till mig en sjukanmälan från skolan. Så fort jag lämnas ensam hemma cyklar jag till Dia Video, en av Halmstads mindre ansedda videobutiker som var perfekt för en 14-åring eftersom de aldrig tog leg och de flesta filmer kostade 10 kr att hyra.
  Där hyrde jag fyra filmer med onda djur. Minns faktiskt inte vilka alla var idag, men de var ju alla fall från 70-talet och betade av kryp som myror, spindlar, grodor och bin. Alla kom de i massor. Ett av omslagen hade en bild på en kvinna som skrek tröstlöst med ansiktet fullt av bin.
  Den här filmen fanns också på Dia Video, det är jag säker på, men jag vågade faktiskt aldrig hyra den. Jag hade sett en bild från den på en man som hade maskar som borrade sig in under huden. Nu kunde man ju vara ganska säker på att man skulle vara skonad från att se just exakt det med 80-talets videocensur, men den kändes ändå övermäktig på något vis.
  Nu har jag ägnat 30 år åt att samla mod, och vet ni, den ÄR faktiskt ganska läskig. Fast kanske inte på det där sättet som jag fruktade som 14-åring.
  När den avlägsna hålan Fly Creek drabbas av ett oväder som river ner kraftledningar och skickar ström ner i marken. Strömmen gör att maskarna muterar och blir jättemånga och farliga. Till den här byn kommer Mike för att träffa sin kärlek Geris familj. Han är så att säga våra civiliserade ögon bland bondlurkar och psykon i den lilla hålan. Mike spelas av Don Scardino (från bland annat Han Vet Att Du Är Ensam), perfekt i rollen med sitt sympatiska bfilmsutseende.
  Alltid fascinerande hur såna här filmer brottas med problemet hur man ska fördriva övrig tid i filmen, det vill säga alla de scener som inte består av hur folk blir slukade av maskar i överflöd. Här ödslar man inte överdrivet mycket energi på den frågan, utan låter tämligen direkt maskrensade skelett dyka upp här och var. Med reservation för att det kan vara bortklippt så är det egentligen inte mycket man får se av det otäcka. Scenerna med maskar som fullkomligt väller ut ur dörrar och ner för trappor är imponerande ändå, speciellt med tanke på hur analog den här filmen ju måste vara. Här finns en riktigt bra panikkänsla, speciellt i filmens andra halva.
  Men framför allt måste vi ju prata om inledningsscenen. Jag kan inte ens minnas senast jag tryckte in en film i spelaren som så brutalt satte tonen för hela tiden. Det är storm och regnoväder, skyltar vajar och fönsterrutor går sönder. Kraftledningar rasar och marken blir elektrisk. Ovanpå detta hör man en liten pojke som sjunger nån slags halvcreepy vaggvisa som då och då avbryts av maskarnas "skrik" i marken.
  Detta hade skrämt livet hur mig 1988, och gör mig faktiskt lite illa till mods även 2020.