fredag 19 februari 2021

Gycklarens Natt

Gycklarens Natt
Out of the Dark
1988
Bolag: Jaguar

  Jag är så klart väl medveten om riskerna med en thriller från 1988. Det kan låta harmlöst men plötsligt sitter man där och svär över den iskalla blå scenografin och persiennskuggor på väggarna. Riskerna dubblas väl dessutom om det rör sig om en thriller som dessutom ska ha lite erotiska undertoner. Men jag är en modig man, och när den här filmen först börjar vill jag nästan ge mig själv en highfive för mitt mod.
  Storstadsthriller. En man ringer tjejer på en telefonsexlinje och sedan hittas de döda en efter en. Det måste ju vara ett trött saxofonsoundtrack. Men nej, istället börjar filmen med den här musiken. Får rätt känsla direkt. Låter som ett perfekt soundtrack till en kuslig herrgårdsskräckis från 1981.
  Och kanske borde kompositörerna sparat den till ett sådant ändamål. Visst, man får bra rysarkänsla, men så fort de första bilderna av nåt red light district kommer så tappar man ju den direkt.
  Inramningen känns allt annat än inspirerande. En telefonsexlinje, som sagt. På kontoret jobbar ett gäng streetsmarta tjejer som sitter och stönar i telefon och sen skrattar åt kunderna på kafferasten. Just den grejen, att de inte är sanna mot de som ringer, är det någon som stör sig på så till den milda grad att han söker upp dem och mördar dem en efter en. Mördaren dyker upp som skämtsam gycklare men sen plötsligt blir han ond istället.
  Så alltså, en man i clownmask mördar "billiga" tjejer. Det känns som att jag sett åtminstone ett par andra filmer med exakt samma handling. Men jag är inte här för att få några tankeställare eller att bli kulturellt utmanad, jag är här för att få uppleva lite vhs-mys och där tycker jag filmen levererar på i princip alla punkter.
  Jag vill gärna nämna det här med castingen också. Förutom det vanliga gänget b-filmsansikten vars filmografi pendlar mellan inhopp i tv-serier och den här typen av produktioner. Bud Cort är med på ett hörn, Divine likaså (hans sista film) för att inte tala om ett kort litet inhopp av 50-tals-heartthrobben Tab Hunter.
  Här har man följt grundreceptet på en lite billigare thriller. En hänsynslös, sadistisk mördare men vem är det? Är det den mystiska pojkvännen som saknar alibi, eller kanske den lite märklige ekonomisnubben från kontoret? Är det ens en man? Vägen till sanningen kantas av blodiga (och så klart uppfinningsrika) mord men också av klassiskt thrillerpirr som att någon rotar i någons grejer medan denna är på väg upp med hissen. En thriller i ordets allra sannaste bemärkelse.
  Jag följer så gärna den här snitslade banan hela vägen i mål.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar