1981
Bolag: Videobiblioteket
Värst vad de tornat upp sig på sistone för mig, b-filmer som liksom inte tar till sig alla b-filmens förtjänster. Här har vi ytterligare en som har de rätta förutsättningarna att bli sleazig b-skräck men som mest harvar på som en medioker tv-film.
Michael och Beth är två barn, eventuellt tvillingar, som bär på övernaturliga förmågor som de mestadels använder harmlöst. Men en dag ser de sin pappa bli dödad av ett bikergäng och då börjar de istället använda förmågorna till att hämnas på mördarna.
Skulle kunna bli lite vad som helst av det här. En sleazig slasherfest eller en oberäknelig revengerulle kanske. Istället blir det mest en massa jaha-scener och som sagt en i det närmaste tv-filmsmässig stämning.
Jag vet inte varför jag hade lite förväntningar här, men en av anledningarna är nog att den gavs ut av Videobiblioteket som i skuggan av de lite coolare vhs-bolagen kämpade på med b-filmer av ungefär den här sorten, fast ofta med ett bra öga för kvalitet ändå. Inget fel på inledningen i alla fall. Efter lite småcreepiga förtexter (bilder ur ett fotoalbum till märkligt syntsoundtrack) fräser moogsyntarna igång på allvar när stadens sheriff kör genom ökenlandskapet med tonårsflickor som uppskattande visar brösten när han passerar. Det här kan sluta var som helst, tänker jag. Tyvärr slutar det ungefär där.
Det är som att en stor blöt filt läggs över hela filmen så fort dialogen börjar. Barnskådisarna (båda med samma efternamn som regissören, hehe) är exceptionellt dåliga, men tyvärr inte så dåliga att det blir läskigt eller påverkar stämningen på något sätt utan mer att man tänker men snacka klart nån gång då.
Men visst, det går ju att titta på. Kul att se Marilyn Burns som soc-tant, 50-tals-heartthroben Fabian i rollen som sheriffen och roande att den mördade men uppväckta pappan ser ut som en Peppe Eng-zombie.
Jag stör mig ändå på bortkastad potential här. Om barnen hade varit bättre och om manuset varit mer spännande, så hade en småsunkig skräckis som heter "Kiss Daddy Goodbye" slunkit ner som en flaska MAC i gillestugan hemma i Halmstad 1986.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar