Oskyldigt Dömd

Oskyldigt Dömd
An Innocent Man
1989
Bolag: Egmont

  I min ungdoms videobutiker fanns det vissa filmer som nästan utan undantag hade en rekommenderas-lapp på sig. Oftast var det thrillers. Rimligt kan jag tycka, för thriller är en genre där man verkligen vill ha hjälp med att välja. Ingen genre har väl så mycket standardnummer som thrillern.
  "Oskyldig Dömd" var en sån film som ofta hade en lite lapp på omslaget eller som lovordades av personalen när man frågade om tips. Men jag hyrde den aldrig. Fängelsefilmer har aldrig tilltalat mig, varken då eller nu, men det känns som att de generellt har lätt att bli rekommenderade.
  Men vad tusan, jag kollar väl denna då.
  Tom Selleck spelar Jimme, en klanderfri flygplanstekniker som lever ett bekymmersfritt liv med sin fru Kate (Laila Robins), tills den dag då hans adress blir förväxlad av två skrupelfria knarksnutar som tar sig in i hans bostad i tron om att hitta knarkförsäljning där. Istället råkar man skjuta Jimmie när han kommer ut ur badrummet med en hårtork. När de upptäcker sitt misstag så planterar man bevis i hans lägenhet för att rädda sitt eget skinn och Jimmie blir oskyldigt dömd till sex års fängelse.
  Väl ute ur fängelset planerar han hur han ska hämnas på poliserna som satte ditt honom.
  Intressant med filmer som har en baserad på sann händelse-aura men som inte är det. Framför allt är det väl filmer med ett rättvisepatos som gör att man får känslan av att historien borde vara sann. Själva historien kring hur Jimmie blir dömd bär verkligen känslan av verklighetsbaserat drama om livsöde. Sedan i fängelset är väl det väl ungefär som fängelsefilmer brukar vara. Rivaliserande gäng, viktigt att man inte är nån mes och väljer sida bla bla. Tyvärr äter ju den delen av filmen upp lite för mycket av kakan, enda räddningen där är väl F. Murray Abrahams förtjusande medfånge Virgil som blir Jimmies bundsförvant i fängelset och som lär honom allt om det hårda livet. Låter lite trött, men funkar faktiskt. Gillar deras vänskap.
  När fängelsetiden väl är slut bjuds vi istället på rätt standardiserad polisaction under sista halvtimmen. Jag fattar nog inte riktigt var all rekommendationsvilja kom ifrån, men jag antar att det är en "thriller med känsla" eller nåt sånt.
  Annars är det väl rätt mysigt att inse att en bad ass cop (David Rasche) kunde se ut som Peter Cetera 1989.