Den Siste Fleksnes

Den Siste Fleksnes
Den Siste Fleksnes
1974
Bolag: OVC

  Nytt försök till temavecka på bloggen. Under vecka 49 ska jag bara se norska filmer. Har en halv hylla i filmsamlingen, de flesta är - av någon anledning - osedda. Krävs en fokusvecka här.
  Vi börjar med det norskaste av Norge, Marve Fleksnes. TV-serien som var lika stor här i Sverige som i Norge i början av 70-talet, och så klart skulle man bli fartblinda och göra en långfilm också. Finns det ett enda exempel på en långfilm baserat på en tv-serie där man blivit positivt överraskad?
  Nu har jag inga glasklara minnen av Fleksnes Fataliteter direkt, minns mest hur han såg ut och lät och att pappa skrattade gott åt honom. Men själva grejen minns man ju. En tjurig man som bodde med sin mamma.
  I den här filmversionen från 1974 ska han ta hand om situationen med att han aldrig hittar någon kvinna som gillar honom. Modern har nämligen blivit orolig att släkten ska dö ut och Marve ska bli den siste Fleksnes. För att råda bot på situationen anmäler hon sonen till en charmkurs för män som har svårt att locka till sig kvinnor.
  Skämt om manligt och kvinnligt står på menyn. Även en del förvecklingar av Benny Hill-typ. Ni vet, han råkar gå in i ett rum där en kvinna står och byter om, och när han försöker ta sig ur situationen gör han den bara värre. De äldsta tricken i buskisboken avlöser varandra, och har väl åldrats ungefär lika bra som just Benny Hill sedan 1974.
  Det som hade kunnat rädda den här filmen kunde varit en känsla av tidsdokument. Även de vissnaste svenska komedier från 70-talet får ändå en viss poäng bara av känslan att se Stockholms gator från 1975. Tyvärr så är större delen av den här filmen inspelad i en lägenhet (eller förmodligen en studio) som gör att det mest känd som en extremt långtråkig tv-teater.
  Så Norge-veckan kunde börjat starkare, men än är inte sista ordet sagt.