Blücher

Blücher
Blücher
1988
Bolag: Sandrews

  Ja, fokusveckan på norsk film fortsätter. Gårdagens daterade Fleksnes-buskis behöver balanseras med något allvarligare, så jag drog in den här kassetten i spelaren. Thriller från 1988.
  Först lite om handlingen. Den norska oljeindustrin är på väg att teckna ett avtal med en tysk affärsman som ryktas vara gammal nazist. Sanningen bakom detta påstående lär finnas i ett dokument ombord på kryssaren Blücher som ligger förlist sedan andra världskriget i en norsk fjord. Vidar och Bernt är två avskedade oljearbetare som även har ett intresse för dykning, och för att rättvisa ska skipas så börjar de dyka efter dokumenten i det gamla vraket.
  Det finns dock fler intressenter, såväl affärsmannen som den norska polisen (med otydlig agenda) är på jakt efter samma dokument. Mitt i detta står journalisten Linda Welder (Hege Schøyen från Den Ofrivillige Golfaren) som bara är på jakt efter sanningen.
  Bryr man sig om detta då? Nej, inte nämnvärt tyvärr. Historien i sig kan ju landa lite varstans mellan actionpekoral och klaustrofobisk spionthriller, och tyvärr får jag väl mer känningar av Jönssonligan än John Le Carré här. 
  Hur välvillig man än vill vara mot något så ovanligt som en norsk actionthriller, så måste den ändå tåla jämföras med en amerikansk dito, och då hade den varit en B-thriller med 3.2 i betyg på IMDB. Nu är den istället norsk det blir genast lite svårare att avfärda på nåt konstigt vis. Missar jag nåt? Och oj, vad svårt det är att veta om skådisar är bra på norska. Eller på andra språk än de vanliga överlag. Jag tycker spontant de känns jättedåliga här. 
  Det känns lite som en ganska typisk film som Sonet Film hade kunnat göra i Sverige på 80-talet. Lite skev thriller som strävar efter ett eget uttryck men bara känns division två.