Stilla Natt

Stilla Natt
Silent Night, Deadly Night
1984
Bolag: Juno Media

  Den här filmen drog jag hem i nån hyrkasse ihop med säkert fem andra filmer när jag var som mest aktiv med att hyra billig film i slutet av 80-talet. Tyckte den var grymt bra! Som jag tyckte om de flesta slashers ska sägas. Sedan har den stått där på klassiker/nostalgi-hyllan i livet.
  Farligt att plocka ner saker från den, men vad gör man inte för det här jultemat på bloggen.
  Lille Billy får sin bild av tomten förstörd som barn. Först blir han varnad av sin senile farfar, sedan ser han hur mamma och pappa blir dödade av en rånare i tomtekläder.
  Med detta i bagaget hamnar Billy på ett klosterhem för föräldralösa barn. Där får han lära sig om synden. Några år senare är Billy vuxen och när han bevittnar synden på sin arbetsplats tar han på sig en tomtedräkt och dödar syndarna. Sedan fortsätter han ut i julenatten.
  Den här julslashern rör sig hemtamt kring genrens slitnaste klyschor, men just när det gäller de där mordräknarfilmerna är man ju inte ute efter något nyskapande. Man är ute efter rätt stämning.
  Och herregud vad den finns här. Det är nåt med bilden, ansiktena, musiken och kameravinklarna som skapar den där perfekta känslan av något man släpade hem på vinst och förlust från videobutiken men som faktiskt slog an en ton.
  Visst blir det i vanlig ordning enahanda när morden radar upp sig under filmens andra halva, men jag tycker ändå man byggt upp en vettig grund att stå på innan dess.
  Stilla Natt får stå kvar på klassikerhyllan.