Kronvittnet

Kronvittnet
Kronvittnet
1989
Bolag: Sandrews

  Det finns SF-filmer, och så finns det de andra. Det spelade liksom ingen roll om man toppade laget med, i detta fallet, Gösta Ekman och Marika Lagercrantz, det finns ändå alltid samma avslagna känsla i långfilmer från Sonet, Drakfilm och de andra svenska underdog-bolagen.
  Jag tror det är den eviga och tröstlösa jakten på svensk noir-klassiker som ställer till det.
  Här har vi alltså Gösta Ekman i rollen som trenchcoat-kommissarie Lambert. 19-åriga Jenny (Emma Norbeck) är försvunnen och polisen misstänker biologen Thomas (Per Mattsson) som verkar jobba i något slags försökslaboratorium med djur. Thomas har nämligen haft ett hemligt förhållande med Jenny och natten hon försvann sågs de tillsammans.
  Lambert åker runt och förhör tänkbart inblandade och som av en händelse är det alltid Tone Norum på radion i bakgrunden. Just den här symbiosen mellan film och soundtrack var ju lite Sonet Films paradgren, troligen för att man var både film- och skivbolag.
  Noir var det ja. Det fladdras omkring i rockar i Gamla Stan, det är regnblank kullersten, det är femme fatales men framför allt är det segt och tråkigt. Visserligen har själva historien sina poänger, framför allt mot slutet med många vändningar, men personligen ser jag hellre en regelrätt polisfilm än den här nästan lite detektivbetonade varianten.
  Men sedan har ju svensk film alltid förtjänsten att man om det blir tråkigt (och det blir det) alltid kan sitta och titta på Stockholmsmiljöerna från 80-talet.