Ingenting Gemensamt

Ingenting Gemensamt
Nothing in Common
1986
Bolag: Video Trade

  Jag har ett komplicerat kärleksförhållande till New York-komedier. Vi snackar Alan Alda, Paul Mazursky. Hur mysigt det än är med välskrivna, dialogdrivna komedier så är det med en viss eftersmak av självgodhet man tuggar i sig dem.
  Jag trodde inte jag skulle hitta en sådan film här, och rent tekniskt är det ingen New York-film, den utspelar sig i Chicago, men här finns ändå en smart-ass-känsla som framför allt för tankarna till Alda.
  Tom Hanks spelar David Basner, en självupptagen reklamare mitt i karriären. Ni vet en sådan som skjuter basketbollar på kontoret när han letar inspiration.
  Plötsligt en dag hör hans pappa Max (Jackie Gleason, i sin sista filmroll) av sig för första gången på länge och berättar att mamma Lorraine (Eva Marie Saint) har lämnat honom efter 36 år. Lorraine är en sprudlande och älskvärd kvinna medan Max är en sur och bitter gubbe.
  Mitt i detta så dyker drömdealen upp på jobbet. David får chansen att göra en reklamkampanj till ett stort flygbolag och inleder dessutom en romans med VD:ns dotter (Sela Ward). Nu måste han dels göra sitt livs bästa jobb, och dels finnas där för sina sällskapsjuka föräldrar.
  Det finns något sympatiskt och intressant med dramakomedier som handlar om relationen mellan förälder och vuxna barn. Just den biten tycker jag inte slår an så väl i den här filmen. Där skulle jag hellre slå ett slag för filmer som Dad eller Big Fish som också rör sig i samma land av karriärister med åldrande föräldrar.
  Istället tycker jag den här filmen gör sig bäst när den är rolig. Småkul dialog överlag, speciellt Tom Hanks har fått en rolig och rapp roll till skänks. Sedan tror jag att jag gillar när filmer utspelar sig på reklambyråer. Lätt att göra sig lustig över, men också en ganska bra källa till just rapp dialog. Här kan man förresten se Dan Castellaneta som en av Hanks kollegor. Påfallande ofta skojpratar han med Homer-rösten, dessutom.
  Stark Steve Martin-känsla över hela filmen, förresten. Komedi med hjärta. Men jag tycker inte han saknas i filmen, snarare tvärtom. Han hade bara gjort en screwball-karaktär av huvudrollen. Tom Hanks passar bättre. Småkul, rakt genom. Hur ofta känner man det, ändå?