Dressed To Kill
1980
Bolag: Walthers Video
Ännu en film som jag sett för länge sedan, men mitt enda minne av den idag är att jag tyckte den var bra på. Optimalt läge för en omtitt, det var ju ändå säkert 30 år sedan senast.
Michael Caine spelar en psykiatriker, vars patient Kate (Angie Dickinson) blir brutalt mördade med en rakkniv i en hiss. Vittne till mordet blir eskortflickan Liz (Nancy Allen), vars vittnesmål inte väger speciellt tungt på grund av hennes yrke. Hon säger sig dock har sett en blond kvinna med solglasögon.
När hon inte blir betrodd av polisen träffar hon Kates efterlämnade son Peter (Keith Gordon) som är ett tonårigt teknikgeni som blivit besatt av att lösa mordet på sin mamma. Han är övertygad att svaret finns bland psykiatrikerns patienter och monterar en kamera utanför ingången hans mottagning.
Ja, detta är ju Brian DePalma under sin mest extrema Hitchcock-år. Och visst, det blir ju smått parodiskt ibland hur mycket han vill vara mästarens tronarvinge ibland, men samtidigt är det är ju sanslöst snyggt nästan hela tiden. Långa stumma scener som ekar inte bara Hitchcock utan även franska nya vågen och Giallo.
Dessutom är filmen nästan som en föregångare till 90-talets våg av erotiska thrillers. Nog för att det finns thrillers med erotik innan denna, men sättet man nästan lite spekulativt tvingar in naket i var och varannan scen känns verkligen 90-taligt.
Det är snyggt, det är pampigt, det är mystiskt men är det spännande? Det tar ett tag innan jag rycks med ska erkännas, men mot slutet när allting möts är det riktigt bra. Visst, man tar i från tårna. Allt samtidigt. Vackert foto, regn, stor dramatik. Och jag kan förstå hur jag som 15-åring blev ganska drabbad av denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar