Julie Darling

Julie Darling
Julie Darling
1982
Bolag: VTC

  En nostalgisk känsla infinner sig varje gång man hittar en fin b-thriller. Från när man hyrde hem fem filmer från billiga hyllorna på 80-talet och liksom aldrig gav upp jakten på pärlor. Den här filmen ser inte mycket ut för världen, och är väl inte det egentligen heller kanske, men slog verkligen an en ton hos mig från första bildrutan.
  Julie (Isabelle Mejias) är en söt och oskuldsfull tonåring med ett aningen osunt förhållande till sin pappa, som hon dyrkar. Mamman däremot kommer hon inte överens med. Det kommer därför som ett brev på posten när mamman blir överfallen och dödad av en våldtäktsman hemma i huset. Ett mord som dottern dessutom hade möjlighet att stoppa, men lät hända.
  När hon äntligen tror att hon ska få pappan för sig själv, så visar det sig att han har haft en annan kvinna, Susan (Sybil Danning), som han dessutom tänker gifta sig och flytta ihop med tillsammans med hennes son. Ännu en gång rasar Julies värld ihop och hon börjar smida planer för att stoppa det.
  Som sagt, redan från första bildrutan får jag en positiv känsla. Det är ju en b-film, det kommer man inte ifrån, men den känns ändå välfilmad i all sin enkelhet. Det vilar något italienskt över själva regin, kan inte sätta fingret på det närmare dock.
  Men framför allt är det ju nåt med det här lite skeva som slår an en ton. Hur den flera gånger är på gränsen att vara lite för sjuk eller sunkig, men hela tiden klarar sig undan på nåt vis. Inga jämförelser i övrigt, men den påminner lite om Sleepaway Camp på det sättet. Man sitter lite på spänn.
  Spännande är den inte direkt. Inte heller direkt våldsam eller blodig. Men den har en ljuvlig hyrvideo-stämning och är inte tråkig en sekund.