That's Life!
1986
Bolag: Vestron
Gillian (Julie Andrews) är en medelålders sångerska som går och väntar på ett besked från sjukhuset om hon har cancer eller inte. Kanske hade hon behövt ett stöd i det, men hon får ingen chans att ens berätta det för sin man Harvey (Jack Lemmon) för han pratar i princip non-stop om sina egna problem. Han ska fylla 60 och är full av ångest inför det. Dessutom har han ont i hela kroppen, trots att det inte är något fel på honom enligt doktorerna. Han är framgångsrik arkitekt men tycker allt han gjort är skit.
Nu kommer barnen på besök för att fira hans födelsedag som han helst vill slippa tänka på. Barnen har med sig egna problem i form av spruckna relationer, graviditet, karriärsvåndor. Men Gillian finns där för alla. Utom sig själv.
Först får jag säga att jag älskar filmtypen. Familjedramer som egentligen är ganska vardagliga, men som blir dramatiska och intressanta för att det är så himla bra skådespelare. Både Lemmon och Andrews är otroliga här. Sedan finns det helt klart filmer jag berörts mer av i samma genre, men det är ett stabilt Lasse Hallströmskt mys.
Lite intressant också att filmen är gjord av Blake Edwards, vars 80-talsfilmografi bestod till oroväckande stor del av tutt-buskisar. Men här träffar han precis rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar