Rocket Gibraltar
1988
Bolag: Video Trade
Nostalgiska filmer är lite svårt. Så oerhört mycket en känsla som ska förmedlas, och ofta är det ju ganska svårt att ta till sig andras nostalgi, speciellt om det gäller en annan tid. Jag tänker på drivorna av 50-talsnostalgiska sommarfilmer som väldigt sällan når fram till mig. Bäst brukar det bli när de har ett nostalgiskt skimmer över sig, snarare än att förmedla en viss tid eller tidsanda.
Här har vi en sån film som - faktiskt oväntat - gick rakt in hos mig.
Levi (Burt Lancaster) ska fylla 77 och bjuder till sig stora familjen. Barn med respektive och en drös barnbarn. Trots att Levi sagt att han inte vill ha någon fest eller några presenter så planerar barnen precis det. Det är karriärer som ska jämföras, gamla konflikter som ska redas ut, det är bitterhet och avundsjuka.
Barnen däremot knyter an till sin gamla morfar, låter honom berätta sina anekdoter om förr i tiden, lyssnar på hans visdomsord, tittar nyfiket när han visar hur man lagar hans favoritsoppa. Han berättar att han drömmer om en vikingabegravning, att flyta iväg på ett vikingaskepp som brinner ut mot horisonten.
Nere vid stranden börjar barnen bygga ett vikingaskepp av en gammal eka med namnet Rocket Gibraltar.
Det kanske låter smetigt detta, men den är så fin faktiskt. Jag nämnde nostalgi här, och det finns ju en sån ton i den här filmen. Tider som flytt, barn som blivit stora, vänner som försvunnit. Men det tar aldrig överhanden.
Omöjligt att inte gilla gamle Levi som är lite trulig mot de vuxna, men öppnar sig mot barnen. Får lite John Hughes-känsla i det här med välskrivna karaktärer och deras relationer.
Det är ju inte casten från gatan heller. Förutom Burt Lancaster består familjen av Patricia Clarkson, Bill Pullman, Kevin Spacey, Francis Conroy med flera, men det finaste ändå att se Macaulay Culkin i sin första filmroll, 7 år gammal, och hans helt otroliga kemi med sin morfar.
Pensionärsmys på högsta nivå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar