Råttorna

Råttorna
Gnaw: Food of the Gods II
1989
Bolag: Transfer

  1976 kom Food of the Gods som fick namnet Råttornas Hämnd i Sverige. En av många djurskräckisar av Bert I Gordon under 70-talet. Ofta handlade de om att djur blev antingen stora eller för många. Råttorna Hämnd är inget mästerverk men man får ändå lyfta på hatten av för specialeffekterna som i perspektivet b-film från 70-talet är helt makalösa.
  1989 kom den här uppföljaren, som i Sverige fick videotiteln Råttorna, kanske kände man att Råttornas Hämnd låg lite för svagt i videopublikens minne för att lägga en tvåa på titeln. Och det behövs inte heller för detta är ingen fortsättning utan snarare en upprepning av ettan.
  Snygg-forskaren Dr Hamilton (Paul Coufos) kommer i kontakt med ett medel som av misstag har getts som medicin till en liten pojke som växt till dubbla storleken av det. Man testar samma ämne på några labbråttor som växer till stora som bävrar över natten. Oturligt nog har labbet besök av djurrättsaktivister just den natten, som klantar sig och släpper upp några av råttorna som försvinner ner i avloppen.
  Snart är de tusental och börjar döda folk till höger och vänster i den lilla staden. En stad som snart ska inviga sin nya, påkostade simhall. Något som rektorn absolut inte vill ställa in, trots larmet om råttorna.
  Och ja, ni fattar.
  Lågt betyg på IMDB, och det vore synd att kalla filmen ett mästerverk, men jag tycker ändå den håller rätt bra som onda djur-slasher. Jämfört med ettans enslig-ö-miljö är skolans campus rätt tråkigt som bakgrund, och 1976 är ju ett trevligare filmår än 1989 rent bildmässigt, men det hinner aldrig bli direkt tråkigt och som slasher är den rätt grisig ändå.
  Dock lite intressant hur de här 13 år nyare specialeffekterna känns bra mycket slappare och stolpigare än originalet från 1976.